På okända vägar
0kommentarer
Vi vandrar på okända vägar.
Vi vet inte vad som väntar oss där framme, bakom nästa krök.
Är det då konstigt att vi ibland dröjer i steget, stannar och tvekar?
Och alla har vi vår egen väg att gå.
En väg som är olik alla andras.
Det kan kännas både ensamt och svårt.
Men vi vandrar aldrig helt ensamma.
Vi är inte övergivna hur vilse vi än går.
I de värsta uppförsbackarna kan vi ibland ana en hand som milt vilar på vår rygg.
Som varsamt för oss framåt och vidare.
Någon vet vart vi ska.
/Karina
Kommentera