Som du kanske vet kommer påve Franciskus att komma till Lund den 31 oktober för uppmärksamma 500-årsminnet av reformationen. Kanske vet du också att Christian Chavarria, vår kontakt i vår vänförsamling i San Salvador, har fått i uppdrag att måla en väldans massa kors till det tillfället.  Och säkert vet du att Christian kommer att besöka oss i samband med det!
 
Lutherska världsförbundet har besökt Christian i hans ateljé - här finns en fin artikel om Christian och korsen han håller på att måla!
 
Och här hittar du Svenska kyrkans information om påverbesöket 31 oktober!
 
Vår pastoratsmässa med Christian firar vi den 23 oktober kl 10 i Färgaryds kyrka.
 
Påven har förstås redan ett av Christians kors! Så någonstans i Vatikanen finns det ett nästan likandant kors, målat av samme konstnär, som det som hänger hemma i mitt kök!
 
fred och kärlek!
 
Petter
Christian Chavarria, Franciskus, Vänförsamling, kors, påven,
Här följer ett litet resereportage från en s.k. tjejresa till Rom, den katolska kyrkans hjärta. Vi åkte dit fredagen den 23/9 och hem på måndagen, så det blev en intensiv och härlig weekendresa. Först ut beskådade vi mäktiga Colosseum med sina 4 våningar som byggdes av slavar och krigsfångar år 72-80 och rymde hela 50 000 åskådare.

 

Här syns Forum Romanum, som en gång var navet i det så mäktiga kejsarriket.
En pizza till lunch är väl nästan obligatoriskt när man är i Italien! Här sitter Naemi på piazza di Santa Maria in Trastevere, som ligger precis utanför kyrkan Santa Maria som lär vara Roms äldsta kyrka, med grunden från 200-talet! Självklart blev det ett långt besök i den vackra och stora kyrkan.
Fontana di Trevi är väl ett annat måste.
Här förklarar Anna för Noomi att man ska kasta in ett mynt i fontänen för att få komma tillbaka till Rom. Naemi och jag hade redan kastat i våra, och vet ni? Det stämmer! För detta var andra gången i Rom för mig, och även vid första besöket kastade jag ett mynt!
Så här kastar man!
4 glada svenskar i folkmyllret på och kring Spanska trappan!
Höjdpunkten på många sätt var besöket i Vatikanen! Söndag förmiddag, solen gassar och redan har en mängd människor samlats för att delta i mässan som leddes av påven.
Noomi och Naemi väntar på starten och påven. Nu var vi långt nere men förra gången jag var i Rom var jag på påveaudiens, vilket betyder att jag satt framme på podiet bara några meter från den dåvarande påven Johannes Paulus. Nu så vi den nuvarande på ven som en liten man långt borta men som tur var finns det storbildsskärmar som ni ser i bakgrunden. Efteråt besökte vi själva kyrkan och åkte hissen upp en bra bit och fick vandra i kupolen på insidan av Peterskyrkan och kunde alltså beskåda den mäktiga byggnaden ovan från. Otroligt häftigt! sen gick vi i vindlande trappor en lång bit och kom ut på kyrkan tak ca 130 meter upp och gick runt där och kunde beskåda hela Rom! Otroligt! Därefter var det dags att bese kyrkan invändigt och ja, den är värd ett besök! Speciellt ett glasfönster med den helige anden iform av en duva gjorde oss tagna när solen sken in och färgerna lyste guldiga och eldiga jämte den vita duvan som sänkte sig ner till världen och oss människor för att ge oss kraft och mod att vandra som kristna! Ja, Vatikan besöket var verkligen "höjdpunkten"! 
Efter en sån upplevelse är det gott att ta igen sig med en glass från nån av de många glassbarerna.
Och till sist en god måltid som avslutades med en härlig pannacotta innan det var dags att packa ihop för att på måndag morgon bege sig hem igen, stärkta till kropp och själ av en fantastisk resa! Nu ser jag fram mot min nästa resa i november då jag ska besöka det heliga landet för första gången! Mia
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
Idag har vi firat terminens första familjegudstjänst och vi var många som samlades i Landeryds kyrka. Tyvärr har jag inga bilder eftersom jag hade fullt upp med att leda gudstjänsten, så ni får försöka visualisera den inom er istället.
Som vanligt fick barnen i våra grupper en lapp som visar vilken praktisk uppgift de ska göra och först ut var Alice som fick ringa i kyrkklockorna. Därefter leddes processionen in med Naser som korsbärare och Naemi och Amy med processionsljus. Rebecca, som var hemma på permission från sin militärutbildning, ledde oss i rörelserna till församlingspsalmen 703 Min Jesus. Efter den glada lovsången fick vi fira Mattias dop, och lille Mattias var så oerhört charmig och tog oss alla med storm genom att le och skratta hela tiden. Det kändes som om han verkligen njöt av att få höra välkomstorden och löftet från Gud att vara med oss alla dagar. Mitt i dopet sjöng också barnen om att vi alla är just en del av Guds familj och att alla får vara med. Dopakten avslutades med psalm 381 Gud har en famn. Sen kom Matilda mus fram och kände att hon inte hade riktigt kläm på dopet i alla fall, och vad det betyder. Därför fick Noel, Emmy och Felicia komma fram och öppna "luckorna" i hemliga skåpet. Där hittade vi olika föremål som Regina, Anna-Karin och undertecknad försökte förklara dopet med hjälp av, och Naemi och Samuel bidrog också. Livet som döpt blir inte lättare men vi har fått del av den helige Anden och Gud har lovat att vandra med oss. Sen kom barnen fram och sjöng så fint om dop igen och att alla får vara med. Så hjälpte Jakob, Edvin och Agnes Anna-Karin med att tända böneljusen då hon ledde oss i förbönen och efter att ungdomskören avslutat gudstjänsten med postludiet Shepard of my soul tog Noomi och Nora upp kollekten, som passande gick till Svenska kyrkans unga. Vid utgången stod Helen och bjöd på kyrkglass och kaffe med hjälp av Hugo, Jocke och Fredrika. Sen gick några gudstjänstbesökare på kyrkogårdsvandring under ledning av Bertil och Aino i det fina vädret och söndagskonfirmanderna gick in till församlingshemmet för några timmars läsning och gemenskap. Det var alltså alla åldrar representerade i gudstjänsten och många aktiviteter samtidigt, precis som det ska vara i en levande församling dit alla är välkomna och kan bidra. Tack alla för en härlig gudstjänst och dag! Mia
Torsdag 15/9: Ytterligare en helt otroligt solig och varm dag rent vädermässigt och yrkesmässigt har det också varit en "varm" dag, i bemärkelsen många fina möten med härliga människor. Först var det terminsstart för Stor & liten, en grupp för föräldrar som är hemma med barn. Vi inledde med frukost, därefter samtalade vi och så läste jag en andaktsberättelse och vi pratade lite utifrån den. Därefter var det dags för terminens första sopplunch, också det i Landeryd. I dag var det några i diakonigruppen som inte kunde komma, och därför fick Manfred och Lilly vikariera, vilket de, tillsammans med övriga i gruppen, gjorde med den äran. Ingrid hade kokat en köttfärssoppa som röjde stor uppskattning, liksom den vegetariska linssoppan. Innan kaffet läste Anna-Karin en andaktsberättelse för oss och sen bjöds vi på fantastiskt god äppelpaj med vaniljvisp till. Stort tack till diakonigruppen för ytterligare en smaskig sopplunch och tack till alla besökare för härliga samtal och glada skratt. Efter lunchen var det dags att köra till Hyltes församlingshem för att vara med på God gemenskap, där jag fick berätta om Bibeläventyret och visa ett smakprov på hur jag gör när jag kommer ut till en skolklass för att berätta om Bibeln. Underkaffet blev det tillfälle till ännu fler fina samtal. Väl hemma har det blivit lite planering inför kommande helg och tid att umgås med barnen. En fin arbetsdag med andra ord. Mia
 
 
 
 
I söndags firade vi friluftsgudstjänst på en treudd, en gammal begravningskulle, belägen vid byn Holmen, vilket passade fint då söndagens tema var Döden och livet. Både den gammaltestamentliga läsningen och evangeliet handlade om änkor som förlorat sina söner och hur Elia respektive Jesus väckte dem till liv, för att visa att Gud är Herre över liv och död samt att döden inte har sista ordet, livet är starkare.
Som ni ser på bilden hade Birger fixat ett fint altare och Bertil hade röjt på platsen.
Solen sken och det var varmt i luften trots att klockan bara var 09. Det kändes som att sitta i en väldig katedral. Det är en speciell känsla att få lovsjunga Gud mitt i naturen. Att sjunga psalm 297 Härlig är jorden kändes som ett naturligt val.
Efteråt stärkte vi oss med medhavd fika. Här syns 3 glada vänner; Annelie, Anna-Karin och Helen.
Efter gudstjänsten pilgrimsvandrade en del av oss tillbaka till Långaryds kyrka. Bertil ledde vägen och berättade om olika platser, som källan på bilden. Anna-Karin och jag läste olika bibeltexter och varje gång vi började gå efter ett stopp bad vi den heliga Birgittas bön "Herre visa mig den väg och gör mig villig att vandra den.".
Här kan man läsa om den plats som kallas Kråkshulta wile. Kanske har min mormor och hennes föräldrar boende i Kråkshult pausat här på vägen till kyrkan och inväntat andra att slå följe med, återigen känner jag historiens vingslag och hur extremt förknippad min personliga historia är med Långaryd.
Efter en fin vandring på ca 8 km med bara lite regn nådde vi målet för vandringen. Denna gång hade vi ingen pilgrimshund med oss då Embla och matte Karin var på Wettershus, men vi hade en pilgrimscyklist med oss, nämligen Birger, och det är helt i sin ordning. På pilgrimspassen man stämplar i på vägen till Santiago de compostella får man uppge om man pilgrimsvandrar till fots, eller via cykel eller om man rider.
Nästa pilgrimsvandring blir nån gång i vår och var vi går då, ja, det återstår att se. Mia
 
 
Det händer då och då att någon kommer på "en kul idé". Så tänker man året efter att det hade varit roligt att göra så igen. Och plötsligt har man fått en rolig och lite halvknäpp tradition!
 
Att Långaryds församling firar gudstjänst i lokstallarna i samband med Tågdagarna tänker jag är en typisk sådan sak! Här följer lite intryck från årets gudstjänst. Några ord, men mestadels bilder!
 
Fast så konstigt är det kanske inte för lokstallarna är ett väldigt vackert rum - se bara på ljuset och rymden!
 
Sittplatserna räckte inte riktigt...
 
...för det var många som ville fira gudstjänst i lokstallarna!
 
Som en extra bonus var Sveriges förre ärkebiskop, tågentusiasten Anders Wejryd, på plats och predikade över dagens tema "Ett är nödvändigt". Evangelietexten handlar om att Jesus säger till oss att "ta på oss hans ok". "Det man ska bära väger inte mindre, men det blir lättare att bära med ett ok" sa Anders. Och så pratade han om hur vi kan "gå i par" med Jesus och med varandra, precis som oxarna gjorde förr. Och i de stora fönstren bakom honom såg vi hur trygga ardennerhästar gick i par framför en vagn med tågdagsbesökare.
 
Vår eminenta kyrkokör sjöng för oss!
 
Det var en speciell dag för kören också - två körsångare, Per Dahlström och Anna Roos, skulle få sina Musica Sacra-medaljer för tjugo års troget körsjungande. Tyvärr envisades de med att vända ryggen åt fotografen... (Eller så var fotografen felplacerad!)
 
Så vi fick ta några organiserade foton också!
 
Stolta medaljörer!
 
Våra finfina kollektupptagare - Naemi och Amy!
 
Sedan gick vi till församlingshemmet för att fika och lyssna mer på Anders som skulle berätta historier!
 
Det blev fullt...
 
...väldigt fullt...
 
...JÄTTEFULLT!
 
Men det visade sig att Anders inte tycker att han är någon vidare historieberättare... Istället berättade han om sitt liv som biskop och ärkebiskop och vad han gör nu som "pensionär"! (Fast jo, det blev en och annan historia också! Han är en bra historieberättare!)
 
Efteråt var det tid för kära återseenden! Här visar Kerstin foton från ett tidigare besök i Långaryd! (Och ni vet väl att Anders är Mias prästvigningsbiskop? Och att han vigde Anna och Patrik Roos? Det är minsann inte alla som delar vigselförrättare med kronprinsessparet!)
 
Och så sa Anders en klok sak till som fäste sig i mitt minne. Det handlade ju om att "ett är nödvändigt" och han sa att korset har så vacker symbolik - stolpen binder samman himmel och jord och tvärbjälken blir som ett ok, en bärhjälp. Genom korset är himmel och jord förenade och vi får hjälp att bära.
 
Vi kan säga om Anders Wejryd som långarydsborna sa om den kyrkbyggande prosten Samuel Adelin för tvåhundra år sedan:
 
"Liten är han, men det är vett i hela karln!"
 
Barmhärtige Gud,
när oro och bekymmer
får makt över oss,
hjälp oss då att vila i dig,
skilja mellan stort och smått
och lämna framtiden i dina händer.
I Jesu namn.
Amen
 
Petter
Anders Wejryd, Landeryd, ett är nödvändigt, friluftsgudstjänst, lokstallarna, ärkebiskop,