Långaryds församling

Som många av er säkert har fått veta genom diverse media ansökte Långaryds kyrkoråd tidigt i våras om att få sälja Långaryds kyrkas gamla kormatta. Länsstyrelsen har avslagit ansökan och den 25 september beslutade kyrkorådet att överklaga Länsstyrelsens beslut, vilket har väckt stort intresse hos media. Mattan är tillverkad hos Märta Måås-Fjetterström AB i Båstad 1952. Modellen heter Örtagården och formgavs 1932 av Märta Måås-Fjetterström. Efter renoveringen 1993-1994, när Långaryds kyrka blev befriad från den kalla militärgröna nyansen som hade rått i kyrkan sedan 1930-talet, passade mattan inte längre in eftersom den går i en helt annan färgskala. (Se exempelvis HP:s reportage, länk finns här nedanför.)

 

Anledningen till att kyrkorådet vill sälja mattan är att den dels är ett högklassigt konsthantverk och därför inte bör ligga hoprullad och bortglömd, dels att den har ett så pass stort ekonomiskt värde. (En ny Örtagården skulle kosta uppåt millionen, för vår begagnade kan man få i runda slängar tvåhundra tusen kronor.) Vid en eventuell försäljning kommer givetvis inte pengarna att gå upp i den stora budgeten, utan pengarna kommer att placeras på ett konto och öronmärkas till investeringar i Långaryds kyrka.

 

Här nedan följer först länkar till olika medias rapportering och sedan kyrkorådets överklagan i fulltext.

 

Puls i P4, Sveriges Radio. (Sändes den 3 oktober 2013, inslaget om mattan börjar ca 1 timme och 9 minuter in i programmet,)

 

TV4Nyheterna Halland. (Sändes den 3 oktober 2013.)

 

Hallandsposten den 5 oktober 2013. (Här finns en bild där det syns hur illa mattans färger stämmer med kyrkorummet i övrigt.)

 

Långaryds församlings kyrkoråd överklagar härmed Länsstyrelsens beslut den 12 september 2013 att avslå kyrkorådets ansökan om tillstånd att avyttra den gamla kormattan i Långaryds kyrka. Nedan redogörs för skälen till denna överklagan.

 

Det grundläggande skälet till att Långaryds församling bör ges tillstånd att avyttra mattan är att den inte längre passar in i kyrkan. Långaryds kyrkas interiör är (åtminstone till stor del) nyklassicistisk, men fram till renoveringen 1993–1994 doldes rummets skönhet av en kall, militärgrön färgsättning som stilmässigt var helt fel för ett nyklassicistiskt kyrkorum. Det var med denna färgsättning i åtanke som mattan utvaldes och inköptes år 1952. De grå, gröna och bruna tonerna i mattan passade någorlunda väl ihop med den (stilmässig felaktiga) färgsättningen. I samband med 1990-talsrenoveringen togs, i samråd med Länsstyrelsen och Länsantikvarien, en ljust blå färgsättning fram. Denna färgsättning harmoniserar väl med kyrkans nyklassicistiska arkitektur. I samband med renoveringen specialbeställdes även nya kormattor, som, förutom att harmoniera med korets färgskala, på ett modernt sätt plockar upp interiörens nyklassicistiska arkitektoniska element. Den nya kormattan är ett exempel på Långaryds församlings fortsatt höga ambitioner när det gäller konstnärliga och hantverksmässiga kvalitéer. Detta ledde emellertid till att den gamla kormattan rullades ihop och lades undan då den, varken storleks- eller färgmässigt, passade in. Där har den i nära tjugo års tid legat utan att någon saknat den eller ens skänkt den en tanke. Detta visar på att den inte hör till de inventarier som är intimt förknippade med Långaryds kyrka. Kyrkliga inventariers främsta värde får de ”i ett sammanhang och på en bestämd plats”.[1] I fallet med den gamla kormattan är det sambandet redan brutet. Sammanhanget där mattan fick sitt värde finns inte längre.

 

Det är förvisso sant att mattan, i likhet med annan textilkonst, är ett exempel på kvinnligt konsthantverk. Men när det gäller kvinnligt konsthantverk är sådant redan väl representerat i Långaryds kyrka. Eva Spångbergs madonnaskulptur har sin naturliga plats i koret och vad gäller textilkonst är kyrkan rikt försedd med mässhakar, antependier och, inte minst, vackra altarringskläden i hålsömsteknik.

 

Långaryds församling har höga kulturella ambitioner. Sedan 1980-talet har vi en av södra Sveriges bästa läktarorglar och församlingens körverksamhet håller så hög nivå att konserterna lockar besökare från Halmstad, såväl som Värnamo och Jönköping. Den rika musikverksamheten är för övrigt ytterligare en anledning till att mattan inte kan beredas plats i kyrkorummet då textilier har en allt för negativ inverkan på akustiken. (Långaryds kyrka har genom sina fördelaktiga proportioner en erkänt god akustik.)

 

De höga kulturella ambitionerna är ytterligare en anledning till att Långaryds församling bör få tillstånd att avyttra mattan. Det kapital som kommer in vid en försäljning kommer givetvis inte att försvinna in i en stor budget för att bli löner eller takpannor. Kapitalet kommer att placeras i en fond för att även kommande investeringar i Långaryds kyrka ska kunna leva upp till de högt ställda konstnärliga och kvalitetsmässiga ambitionerna.

 

Den gamla kormattan är, som bekant är, ett 1900-talsalster och enligt Riksantikvarieämbetets råd gällande tillämpningen av Kulturminneslagen bör ”ett strikt urval” göras bland sådana föremål. Alla 1900-talsföremål i en kyrka ska alltså inte skyddas av Kulturminneslagen.[2] Den gamla kormattan har visserligen hög konstnärlig kvalitet, men den är inte unik och absolut inte ”viktig för berättelserna om platserna och människorna”.[3]

 

I ett ärende av den här typen bör man även ha Riksdagens kulturpolitiska mål i åtanke eftersom dessa mål är grunden för all kulturpolitik, inklusive Kulturminneslagens tillämpning. Bland annat ska kulturpolitiken

 

-  främja kvalitet och konstnärlig förnyelse

-  främja ett levande kulturarv som bevaras, används och utvecklas[4]

 

Genom att avyttra mattan vill Långaryds församlings kyrkoråd bidra till en sådan positiv kulturutveckling och möjliggöra framtida investeringar i konst av god kvalitet. ”Ny konst i äldre kyrkorum är ett led i arbetet att främja ett levande kulturarv.” Precis som de kulturpolitiska målen anger måste ett kulturarv, om det ska förbli levande, inte bara bevaras, utan också användas och utvecklas.[5] Att avyttra mattan är de facto ett led i att både bevara och utveckla det levande, och högst vitala, kulturarv som Långaryds kyrka utgör.

 

Det finns många kyrkor där Märta Måås-Fjetterströms mattor har en alldeles självklar plats, där de på ett naturligt och vackert sätt förgyller kyrkorummet. I de fallen ska givetvis mattorna skyddas och bevaras. Men Långaryds kyrka är inte ett sådant fall. Om vi inte får tillstånd att avyttra den gamla kormattan kommer den bara att ligga oanvänd och bortglömd. Högkvalitativa konsthantverk, som Märta Måås-Fjetterströms mattor, ska användas och beundras och vår matta får betydligt större möjligheter till det om den avyttras.

 

Långaryds församlings kyrkoråd, enligt beslut den 25 september 2013

 

genom

 

kyrkorådets ordförande

 

fil. kand. i historia

kyrkvärd i Långaryds kyrka

 

[1] Riksantikvarieämbetet. (2012). Vägledning för tillämpning av Kulturminneslagen - Kyrkliga kulturminnen (4 kap. 1-18 §§). http://www.raa.se/publicerat/varia2012_38.pdf (Läst den 30 september 2013.) s.40.

[2] Ibid. s. 40–41.

[3] Ibid. s. 40. Detta är några de exempel som i vägledningsskriften ges som skäl för att skydda 1900-talsföremål.

[4] Ibid. s. 8.

[5] Ibid. s. 9.