Predikan vid KU:s lovsångsmässa
0kommentarer
Jesus sade: Ni är jordens salt. Men om saltet mister sin kraft, hur skall man få det salt igen? Det duger inte till annat än att kastas bort och trampas av människorna.
Ni är världens ljus. En stad uppe på ett berg kan inte döljas, och när man tänder en lampa sätter man den inte under sädesmåttet utan på hållaren, så att den lyser för alla i huset. På samma sätt skall ert ljus lysa för människorna, så att de ser era goda gärningar och prisar er fader i himlen.
(Matt 5:13-16)
I lördags var det Alla helgons dag, om någon missade det, och då handlar det, logiskt nog, om helgonen. Ett helgon är en människa som levt sitt liv väldigt nära Gud och på så sätt är en förebild för andra kristna.
Texten som Jenny läste är en av texterna på Alla helgons dag och i texten säger Jesus två saker till människorna som är där och lyssnar på honom. ”Ni är jordens salt.” och ”Ni är världens ljus.”
Salt har en massa goda egenskaper. Man kan använda det till att konservera mat. Man flyter bättre ju saltare vattnet är. Vi ska vara som saltet och hjälpa andra att hålla sig flytande och bära dem genom livet. Men det är två saker med saltet jag särskilt vill ta upp:
För det första är det den ultimata kryddan. Har man bra kött behöver man egentligen inga andra kryddor än salt och kanske lite peppar. Men det som är så extra bra med saltet är att det lyfter fram de andra smakerna. Andra goda smaker blir alltså mycket tydligare om man saltar maten. Och så tror jag att Gud vill att kyrkan ska vara - kyrkan ska vara jordens salt som lyfter fram folks goda sidor och får dem att växa som människor. Och för mig funkar min kristna tro så att jag faktiskt blir bättre på att se det som är bra i mitt liv, men också det fina hos människorna jag möter. Och jag blir tacksam. Livet smakar helt enkelt bättre därför att jag är kristen. Det är inte säkert att det blir lättare, det blir antagligen inte lättare, men det blir gladare. Man mår bra av att vara tacksam.
Det andra som är så fantastiskt med salt är att det kan få isen att smälta. När det är känslomässig vinter i världen, när allt är hårt, kallt fruset, då ska vi kristna vara som salt och tina upp det hela, lösa upp det som är stelnat och dött. Ett vänligt ord, ett leende, en tyst förbön, kan faktiskt få det mest stelnade och genomfrysta hjärtat att börja tina.
”Ni är världens ljus. En stad uppe på ett berg kan inte döljas, och när man tänder en lampa sätter man den inte under sädesmåttet utan på hållaren, så att den lyser för alla i huset.”
Jag tror varken att man kan eller ska dölja att man tror på Gud. Det märks i det man gör antingen man vill det eller inte. Likadant som att man inte kan en dölja en stad som ligger på ett berg, för på natten syns ljuset lång väg. När det är som mörkast syns ljuset desto mer.
”Min fru, mina barn! Nu får jag aldrig träffa dem mer!” skrek Franciszek Gajowiczek. Han hade blivit utlottad till att dö tillsammans med nio andra. Det var i slutet av juli 1941 i det fruktade koncentrationslägret Auschwitz och männen skulle straffas för att en av fångarna i deras barack hade lyckats rymma.
Då steg en man, Maximilian Kolbe, fram och sa: ”Jag är katolsk präst. Jag vill dö i den här mannens ställe. Jag är gammal. Han har fru och barn.” SS-vakten Fritsch, som kallades ”Slaktaren”, brydde sig inte om vilka som fördes till dödsbunkern. Bara de var tio, så var han nöjd.
I bunkern lämnades de utan vatten och utan mat för att svälta ihjäl. Maxilian sjöng och bad med de andra fångarna. Uppmuntrade dem fast han till slut bara orkade viska. Efter två veckor levde bara Maximilian och tre andra fångar. Då avrättades de med gift. 1982 blev Maximilian Kolbe helgonförklarad av påven Johannes Paulus II.
I Bibeln står det att vi ska vara heliga. Med våra liv ska vi visa på Jesus.
Man ska inte dölja lampan, man ska ställa den på hållaren så att människorna i huset får nytta av den. På samma sätt ska vi lysa upp vägen för andra. Sprida värme och ljus. Ljuset gör så att vi kan se bättre och hitta rätt i livet.
Vet ni att i början, när kristendomen var en förföljd religion, under de första århundradena eller så, så var en av sakerna som drog folk till kristendomen att de kristna var så snälla mot varandra. Folk blev helt enkelt nyfikna på vad det var som gjorde människor så snälla mot varandra. ”Se så de älskar varandra” sa folk om de första kristna.
Kanske kan vi med vårt sätt att vara lysa upp vägen till Gud för någon annan?
Jesus pratar faktiskt om världens ljus på fler ställen i Bibeln. I Johannesevangeliet säger han: ”Jag är världens ljus. Den som följer mig ska inte vandra i mörkret utan ha världens ljus.” (Joh 8:12) Både Jesus och vi är alltså världens ljus. Anna-Karin sa i söndags att helgonen är som solkatter av Gud. Precis som solens ljus kan blänka till i något och lysa upp ett mörkt hörn, kan ljuset från Gud reflekteras i oss och lysa upp någons liv.
Så var salt. Salt som tinar ett fruset hjärta. Salt som hjälper till att bära. Salt som lyfter fram det bästa i livet och hos de ni möter.
Låt ljuset lysa hos er. Ljuset som visar vägen för andra. Var Guds solkatter som och låt lite av hans kärlek och förlåtelse reflekteras i er.
Och när vi går vilse kan vi komma till Jesus som säger ”Jag är världens ljus” och få hjälp att se klarare och hitta rätt.
Ni är jordens salt.
Ni är världens ljus.
Amen.
Ni är världens ljus. En stad uppe på ett berg kan inte döljas, och när man tänder en lampa sätter man den inte under sädesmåttet utan på hållaren, så att den lyser för alla i huset. På samma sätt skall ert ljus lysa för människorna, så att de ser era goda gärningar och prisar er fader i himlen.
(Matt 5:13-16)
I lördags var det Alla helgons dag, om någon missade det, och då handlar det, logiskt nog, om helgonen. Ett helgon är en människa som levt sitt liv väldigt nära Gud och på så sätt är en förebild för andra kristna.
Texten som Jenny läste är en av texterna på Alla helgons dag och i texten säger Jesus två saker till människorna som är där och lyssnar på honom. ”Ni är jordens salt.” och ”Ni är världens ljus.”
Salt har en massa goda egenskaper. Man kan använda det till att konservera mat. Man flyter bättre ju saltare vattnet är. Vi ska vara som saltet och hjälpa andra att hålla sig flytande och bära dem genom livet. Men det är två saker med saltet jag särskilt vill ta upp:
För det första är det den ultimata kryddan. Har man bra kött behöver man egentligen inga andra kryddor än salt och kanske lite peppar. Men det som är så extra bra med saltet är att det lyfter fram de andra smakerna. Andra goda smaker blir alltså mycket tydligare om man saltar maten. Och så tror jag att Gud vill att kyrkan ska vara - kyrkan ska vara jordens salt som lyfter fram folks goda sidor och får dem att växa som människor. Och för mig funkar min kristna tro så att jag faktiskt blir bättre på att se det som är bra i mitt liv, men också det fina hos människorna jag möter. Och jag blir tacksam. Livet smakar helt enkelt bättre därför att jag är kristen. Det är inte säkert att det blir lättare, det blir antagligen inte lättare, men det blir gladare. Man mår bra av att vara tacksam.
Det andra som är så fantastiskt med salt är att det kan få isen att smälta. När det är känslomässig vinter i världen, när allt är hårt, kallt fruset, då ska vi kristna vara som salt och tina upp det hela, lösa upp det som är stelnat och dött. Ett vänligt ord, ett leende, en tyst förbön, kan faktiskt få det mest stelnade och genomfrysta hjärtat att börja tina.
”Ni är världens ljus. En stad uppe på ett berg kan inte döljas, och när man tänder en lampa sätter man den inte under sädesmåttet utan på hållaren, så att den lyser för alla i huset.”
Jag tror varken att man kan eller ska dölja att man tror på Gud. Det märks i det man gör antingen man vill det eller inte. Likadant som att man inte kan en dölja en stad som ligger på ett berg, för på natten syns ljuset lång väg. När det är som mörkast syns ljuset desto mer.
”Min fru, mina barn! Nu får jag aldrig träffa dem mer!” skrek Franciszek Gajowiczek. Han hade blivit utlottad till att dö tillsammans med nio andra. Det var i slutet av juli 1941 i det fruktade koncentrationslägret Auschwitz och männen skulle straffas för att en av fångarna i deras barack hade lyckats rymma.
Då steg en man, Maximilian Kolbe, fram och sa: ”Jag är katolsk präst. Jag vill dö i den här mannens ställe. Jag är gammal. Han har fru och barn.” SS-vakten Fritsch, som kallades ”Slaktaren”, brydde sig inte om vilka som fördes till dödsbunkern. Bara de var tio, så var han nöjd.
I bunkern lämnades de utan vatten och utan mat för att svälta ihjäl. Maxilian sjöng och bad med de andra fångarna. Uppmuntrade dem fast han till slut bara orkade viska. Efter två veckor levde bara Maximilian och tre andra fångar. Då avrättades de med gift. 1982 blev Maximilian Kolbe helgonförklarad av påven Johannes Paulus II.
I Bibeln står det att vi ska vara heliga. Med våra liv ska vi visa på Jesus.
Man ska inte dölja lampan, man ska ställa den på hållaren så att människorna i huset får nytta av den. På samma sätt ska vi lysa upp vägen för andra. Sprida värme och ljus. Ljuset gör så att vi kan se bättre och hitta rätt i livet.
Vet ni att i början, när kristendomen var en förföljd religion, under de första århundradena eller så, så var en av sakerna som drog folk till kristendomen att de kristna var så snälla mot varandra. Folk blev helt enkelt nyfikna på vad det var som gjorde människor så snälla mot varandra. ”Se så de älskar varandra” sa folk om de första kristna.
Kanske kan vi med vårt sätt att vara lysa upp vägen till Gud för någon annan?
Jesus pratar faktiskt om världens ljus på fler ställen i Bibeln. I Johannesevangeliet säger han: ”Jag är världens ljus. Den som följer mig ska inte vandra i mörkret utan ha världens ljus.” (Joh 8:12) Både Jesus och vi är alltså världens ljus. Anna-Karin sa i söndags att helgonen är som solkatter av Gud. Precis som solens ljus kan blänka till i något och lysa upp ett mörkt hörn, kan ljuset från Gud reflekteras i oss och lysa upp någons liv.
Så var salt. Salt som tinar ett fruset hjärta. Salt som hjälper till att bära. Salt som lyfter fram det bästa i livet och hos de ni möter.
Låt ljuset lysa hos er. Ljuset som visar vägen för andra. Var Guds solkatter som och låt lite av hans kärlek och förlåtelse reflekteras i er.
Och när vi går vilse kan vi komma till Jesus som säger ”Jag är världens ljus” och få hjälp att se klarare och hitta rätt.
Ni är jordens salt.
Ni är världens ljus.
Amen.
Kommentera