Långaryds församling

Den här bilden ville Jens egentligen inte att jag skulle publicera. Han var lite orolig att Polly (som denna helg befann sig i Köpenhamn) då skulle tro att han var ute och letade efter en ny brud...

Jag tror dock att varken Polly eller Jens behöver bekymra sig. De vet nog var de har varandra!

 

När man tittat runt på allt bjöds det på "hjärtligt" fika (bland annat kärleksmums) längst ner i kyrkan. Gudstjänsten var så välbesökt att kaffet till slut tröt. Ett positivt bekymmer även om det förstås var tråkigt om någon blev utan!

 

/Karina

 

Kärleken är störst av allt (1 Kor 13)

Om jag talar alla språk, både i himlen och på jorden, men inte har kärlek till andra människor, så är jag med mina tomma ord bara en pratmakare som för oväsen.

Om jag kan profetera och känner till alla Guds hemligheter och allt som ska hända i framtiden, men inte älskar mina medmänniskor, vad gör jag då för nytta med all min kunskap? Om jag har trons gåva, så att jag kan flytta på berg bara genom att säga ett ord, men inte har tillräckligt med kärlek till andra så är jag ingenting värd.

Om jag ger allt jag äger till fattiga människor, och är villig att dö i min tjänst, men inte älskar dem jag är kallad att tjäna, så kommer mitt arbete inte att ha något som helst värde.

Kärleken är tålmodig, god och hänsynsfull, aldrig misstänksam eller avundsjuk, aldrig skrytsam eller stolt,och aldrig överlägsen, självisk eller fräck. Kärleken kräver inte att få sin egen vilja fram. Den är inte irriterad över andra, inte lättretad och den lägger knappast märke till när andra handlar fel. Den är aldrig glad över orättvisan, men gläder sig när sanningen segrar.

Kärleken är trogen vad det än kostar. Den förväntar sig alltid det bästa, hoppas i det längsta och är beredd att uthärda allt.

Alla de andliga gåvor som Gud ger kommer en dag att ta slut, men kärleken lever vidare i evighet. En dag kommer gåvan att profetera att upphöra, de många språken att tystna och kunskapen att ta slut. All vår kunskap och allt vårt profeterande är bara detaljer i en underbar helhet och har därför sin begränsning.

När vi en gång ser den fullkomliga verkligheten, behöver vi inte längre dessa gåvor, som trots att de är underbara ändå är otillräckliga.

När jag var barn talade och tänkte och resonerade jag som ett barn, men sedan jag blev vuxen sträcker sig mina tankar mycket längre och jag har lagt av det som är barnsligt.

På samma sätt kan vi bara se och förstå en del av Guds storhet nu. Det är som spegelbilden i en orolig vattenyta. Men en dag ska vi se honom i hans fullhet, ansikte mot ansikte. Allt det som jag nu vet är ofullkomligt, men då ska jag veta allt precis som Gud vet allt om mig nu.

När allt annat går under finns tre saker ändå kvar - tron, hoppet och kärleken - men störst av dem är kärleken.