Pilgrimsvandring söndagen den 13/9

0kommentarer

Vi startade söndagen med en pilgrimsmässa kl 9.00 i Långaryds kyrka.
Mia ledde den och Petter spelade! (Regina var ju iväg med sitt körgäng på läger!)
Mia hade lagt fram de typiska pilgrimskännetecknen. Pilen och solnedgången som är vägmarkeringar på vägen till Santiago de Compostela och musslan som är den klassiska pilgrimssymbolen.
Efter gudstjänsten samlades vi utanför kyrkan för att börja vår vandring. Det var så lyxigt att man kunde få sin matsäck körd till raststället eftersom Mette var snäll nog att ordna denna service!
Första delen av sträckan gick vi under tystnad men efter första stoppet bröt vi tystnaden och delade små tankar med varandra under den fortsatta vandringen.
(Min trogne medvandrare och allas vår pilgrimshund Embla var självklart med!)
Och rätt vad det var så mötte vi en cyklist där på Hokhultsvägen!
Ser du vem det är?
Jo då, det var ingen mindre än Petter!
Han hade tagit bilen hem till Remma efter gudstjänsten och sedan cyklat därifrån "över skogen" och mötte upp oss och vandrade med fram till Hokhult!
I Hokhult var det så fint ordnat att vi fick låna Annelie och Lennarts (Erlandsson) altan för vår fikastund! Efter ca 7 km vandring var det skönt att få sitta ner och få lite i sig. Det fanns även möjlighet att få låna en toalett om det behövdes!
TACK Annelie och Lennart för detta!!
(Min hund Embla vill också tacka för kattens korta besök på altanen. Det blev lite festligt tyckte hon. Vad katten tyckte om invasionen kan jag bara spekulera i...)
I Hokhult anslöt ännu en pilgrimshund då Mias keeshound Molly vandrade med oss på vägen tillbaka mot kyrkan igen.
Så småningom kunde vi skymta prästgården där framme (strax ovanför Mias huvud) och vandringen började närma sig sitt slut.
Vi gick alltså över Norra Ekeryd till Hokhult och sedan gick vi Kärringanäsvägen tillbaka. På så sätt blev det ju en "runda" av vandringen!
Framme vid kyrkan avslutade Mia genom att läsa den sista av de texter om vår kropp och våra sinnen som hon med jämna mellanrum delat med oss. 
Den texten handlade om våra fötter och efter ca 19 000 steg och ungefär 14 km vandring så var vi nog alla tacksamma för dem och det de ger oss möjlighet till.
 
Det är fint att som vi i dag gjorde få vandra ut från kyrkan för att sedan få återvända till den. Lite så är det ju med den långa pilgrimsvandring som våra liv faktiskt utgör.
 
Kyrkan kan bli en god rastplats på vägen. En stund av vila.
 
/Karina
 
I en kall och kylig värld fryser den som jämnt står still,
men ett folk på pilgrimsfärd hinner aldrig stelna till.
Våra vägar har gått skilda där vi vandrat år från år,
låt oss äntligen få bilda en gemenskap som består.
Ett enat folk på väg. Ett enat folk med samma mål.
Guds rike är på väg, och redan finns det mitt ibland oss.
 
Hur än andra gått förut, kors och tvärs i vägens damm,
plånas aldrig spåren ut av den som först gick vägen fram.
Och vår väg är mycket smal men den är en soluppgång
som går upp ur skuggans dal och ger mening åt vår sång.
Ett enat folk på väg. Ett enat folk med samma mål.
Guds rike är på väg, och redan finns det mitt ibland oss.
(Ps. 793)

Kommentera

Publiceras ej