Långaryds församling

 

 

 

 

Den här söndagens texter handlar om var du har din skatt, det som är viktigast i ditt liv. Om din strävan. Om dina drömmar. Om din längtan.

 

Det är ju så att när Jesus pratar om pengar och förmögenheter är han oftast ganska skeptisk, de ställer liksom till problem. Och det kan vara lite svårt att ta till sig, för rätt använda kan pengar göra stor nytta. ”Kan” och ”rätt använda” är väl nyckelorden. För pengar och rikedom kan också leda oss fel. De kan bli vår längtan och vår strävan. Det som kommer på första plats i våra liv. De kan till och med vara ganska farliga på tredje- eller fjärdeplatsen om de blir det som leder oss. Driver oss. Sporrar oss. Om pengarna blir målet istället för medlet.

 

Och samtidigt kan pengar göra stor nytta. Pengarna kan ge oss möjlighet att våga. Hjälpa oss att genomföra våra drömmar. Pengar kan göra mycket gott, de kan ge frihet. Det vore förmätet att säga att den som knappt har mat för dagen är lyckligare är friare eller har det bättre än oss. ”Den som är satt i skuld är inte fri.” sa Göran Persson och lät nästan som en gammaltestamentlig profet. Och pengarna kan ställa till stor skada. De kan förvrida våra huvuden. Precis som att en kniv kan hjälpa dig att dela med dig till en broder. Och genomborra hans hjärta. Precis som att ord kan trösta, sporra och utmana en medmänniska. Och förgöra henne. Ingenting som vi människor tillverkar är ont i sig, det handlar alltid om hur vi använder det vi har fått. Och det handlar om vem som äger vem. Om du äger pengarna eller pengarna äger dig. ”Ni kan inte tjäna både Gud och mammon.” (Matteus 6:24)

 

 

Och då tycker jag på ett sätt att det klarnar. Vi kan inte både tjäna Gud och pengarna. Äger du pengarna eller äger pengarna dig? I någon mening är det så att allt vi äger också äger oss. ”När vi läser böckerna, läser böckerna oss.” som Alf Henriksson formulerade det.

 

Jag är uppvuxen på en gammal släktgård. Jag bor i en by där min släkt har bott sedan 1780-talet. Och det är fantastiskt! För det ger mig en känsla av trygghet, det gör mig till en del av ett större sammanhang. Det är helt klart så att Pappa äger stället. Men samtidigt är den ett ansvar. Vår plikt. Husen behöver hållas i skick. Markerna måste betas. Skogen ska skötas. Och jag vet att jag skulle gå väldigt långt för att se till att den blev kvar i släkten. På ett sätt äger allt vi äger också oss.

 

Det är samma sak med en bil. Det är klart att du äger din bil! Men bilen måste tvättas. Bilen ska servas. Besiktas. Vinterdäcken ska snart på. Och så ska man ju tänka på andrahandsvärdet.

 

Det är fantastiskt att vara omtyckt och uppskattad, men det finns alltid en risk att det blir så viktigt att vara populär att man inte vågar stå upp för sanningen. Det du, i ditt hjärta, vet är det rätta. Det är fantastiskt att vara vacker, säger de som vet. Och samtidigt vet jag unga söta flickor som aktar sig för att grimasera när de skrattar. Som inte vill kisa mot solen. För då kan man ju få fula rynkor. Det är så lätt att det vi har, gåvorna vi har fått att förvalta, tar makten över oss. Vi blir rädda att förlora det vi har och så klamrar vi oss fast alldeles för hårt. Så har medlet plötsligt blivit målet. Och målet helgar medlen. Ni kan inte tjäna både Gud och mammon.

 

När man läser en textsnutt ur Bibeln, som vi för det mesta gör när det är gudstjänst, är det klokt att fundera på i vilket sammanhang den finns. När säger Jesus det här? Vad säger han sen?

 

Efter den här texten kommer det som var evangelietext för två veckor sedan, där Jesus säger att vi inte ska göra oss bekymmer: ”Se på himlens fåglar, de sår inte, skördar inte och samlar inte i lador, men er himmelske fader föder dem. Är inte ni värda mycket mer än de? … Sök först [Gud]s rike och hans rättfärdighet, så skall ni få allt det andra också. Gör er därför inga bekymmer för morgondagen. Den får själv bära sina bekymmer. Var dag har nog av sin egen plåga.” (Matteus 6:26, 33–34) Och sedan kommer stycket om att inte döma: ”Varför ser du flisan i din broders öga, när du inte märker bjälken i ditt eget?” (Matteus 7:3)

 

 

För att vara kristen handlar ju inte om att följa vissa regler och att avstå från saker. Och egentligen inte om att ha vissa värderingar. Att vara kristen handlar om vem du vill bygga ditt liv på. Vad som är grundtonen i din melodi. Det handlar om att låta Jesus vara grunden i ditt bygge. Sen kan det förstås leda till att man avstår från en del och tar till sig vissa värderingar, men i första hand handlar det om att Jesus och det han har gjort, den kärlek han har visat oss, vara grunden som vi bygger våra liv på. Ni kan inte tjäna både Gud och mammon.

 

Jag vet inte om ni har sett Tro, hopp & kärlek på tv, men det har jag och det är en sak som slår mig. Programmet går ut på att tre präster och en pastor som söker någon att dela livet med, ungefär som Bonde söker fru, och det intressanta är att tjejerna som har sökt till de manliga deltagarna, en präst och en pastor, är levande kristna med en personlig tro. Men männen som har sökt till de kvinnliga prästerna är inte det, inte alla. En är ateist, någon tror på reinkarnation och de har alla möjliga fördomar om vad det är att vara kristen eller religiös. Och det kan man förstås lägga alla möjliga genusteorier på, men det jag är ute efter är att en del av de här männen (och många andra) verkar tro att kristen tro är en liten låda som man kan plocka fram när man känner för det. Som en handarbetskorg. Men att vara kristen handlar om vem man vill bygga sitt liv på, det är så mycket större än regler, värderingar och fromma förhoppningar.

 

 

Det handlar om att vara vaksam så att ägodelarna plötsligt inte äger dig. Så att medlen inte blir till mål. Att försöka ha lite perspektiv på livet. Om att samla skatter i himlen. I hjärtat. Sök först Guds rike och hans rättfärdighet, så ska du få allt det andra också. Ty där din skatt är, där kommer ditt hjärta att vara.

 

Amen.

 

Fred och kärlek!