Tacksägelsedagen
0kommentarer
På Tacksägelsedagen firade vi Söndagsmässa med dop i Långaryds kyrka. Församlingens pensionärer var dessutom speciellt inbjudna till "seniordag"!
Traditionsenligt hade syföreningarna i Långaryd smyckat kyrkan vackert!
Gudstjänsten inleddes alltså med dop av lille Love Bäckman, Långaryd.
Ett stort ögonblick.
En liten pojke, ett litet Guds barn.
Man får nästan en känsla av att Love hör Gud hälsa honom välkommen i sin stora familj.
Eller är det kanske änglarna som sjunger i sin glädje som Love lyssnar till?
Vår alldeles egen ängel Rebecca Bäckman, som både är moster och fadder till lille Love, sjöng i alla fall mycket vackert för honom (och lite för oss!)!
JohanneEli Funder och Eva Bengtsson sjöng också vackert!
Så kan det bli när det är Tacksägelsedag med stora vackra utsmyckningar!
(Den här bilden fnissade jag högt åt när jag laddade upp den i datorn...)
Det är alltså Anna-Karin och Mia som gömmer sig där bakom!
Efter gudstjänsten fick de av våra församlingsbor som uppnått pensionsåldern gå över till församlingshemmet där det bjöds på middag! (Enda sättet för yngre att få snika sig med var att lova ta hand om disken...)
Duktiga Cissi (Cecilias skafferi) lägger här sista handen vid såsen innan gästerna kommer!
Pannbiff med gräddsås, inlagd gurka och rårörda lingon stod på menyn. Efteråt blev det tårta och kaffe!
Församligshemmet fylldes av ett 70-tal hungriga gäster!
Här är några till!
Tack till alla som på något sätt hjälpte till denna dag.
Särskilt vill vi minnas Gerda Svensson som med sin minnesfond gör detta möjligt att genomföra.
TACKSÄGELSEDAG
Vad har vi att vara tacksamma för?
Kanske är det så mycket och så vanligt att vi glömmer bort?
Mat på bordet, kläder på kroppen, en säng att sova i, en soffa att slappa i.
Vänner som hör av sig, en väckarklocka som väcker till jobb, en bil som oftast startar.
En Gud som har omsorg, som älskat oss genom döden och ända in i himmelriket.
Vad har vi att vara tacksamma för?
Som av en händelse var detta dagens budskap i min nya kalender:
Det är värt ett försök tycker jag!
/Karina
Kommentera