När man får en stund av sinnesro

0kommentarer

Söndagskväll i Landeryds kyrka. Därutanför smyger sig vårvintermörkret stilla på, här inne råder ett mjukt och fridfullt ljus.
Om och om igen får vi sjunga orden från Psaltaren 139:
 
Du omsluter mig på alla sidor
och håller mig i din hand.
Du omsluter mig på alla sidor
och håller mig i din hand.
 
Till slut blir orden våra egna och känns alldeles sanna och självklara.
Vi tänder de där små fladdrande, flämtande ljusen och slås av hur lika de är oss. Vi vill lysa och brinna men orkar inte alltid. Och när vi är som tröttast och helt utan kraft så duger vi också. Någon känner oss utan och innan. Någon vet vilka vi egentligen är och kommer att bli.
 
Möt mig nu som den jag är,
håll mitt hjärta nära dig,
gör mig till den jag ska bli
och lev i mig.
(Psalm 767)
 
För en liten stund får vi andas frid och samla energi inför en vardag som inte alltid är så enkel att hantera.
 
/Karina
 

Kommentera

Publiceras ej