När man får minnas dem som inte längre är med

0kommentarer

Allhelgonatid. Tid för saknad. Tid för tankar. Tid för vemod och kanske kvardröjande smärta.
Tid att vårda sina minnen.
Sakta lär vi oss något viktigt om livet. Vi lär oss att kärlekens konsekvens är att en dag sakna mer än vi trodde var möjligt
men vi inser också att det var värt sitt pris.
Tacksamheten för det vi hade växer sig större än sorgen över de förluster vi gjorde.
Och vi vågar tro att någon bevarar dem vi mist.
Genom död och till liv i Guds kärleksfulla närhet.
 
/Karina
 
Herre, till dig får jag komma,
när mina dagar är slut.
Jag har hört om en underbar himmel,
dit många har vandrat förut.
Så tryggt att få tro 
att bönernas bro
skall bära mig hela vägen hem.
Men bäst är ändå
att jag vet det är så:
under allt är jag älskad av dig.
(Sv. ps 758)

Kommentera

Publiceras ej