När man väntar på en glädje

1kommentarer

Det är mycket som är vackert om våren.
 
Och det som jag tycker är vackrast av allt är en blommande kastanj. Det är något nästan sagolikt att i skymningen se ett av dessa träd med sina höga smala vita blommor som sträcker sig mot himlen.
Nästan som ljus i en kristallkrona. 
 
För många år sedan bodde jag i en stad som hade hela alléer med dessa magnifika träd och en höstdag stoppade jag en av trädens små hårda, bruna frukter i fickan för att plantera den i Landeryd. Jag ville få kastanjeglädje med mig hem!
 
Det gick bra och det lilla trädet växte och växte.
 
Och varje vår tittade jag efter den första blomknoppen. Den första kastanjeglädjen. Jag väntade och tittade och hoppades men inte en endaste liten knopp kom där. Trädet växte och frodades men inga knoppar kom. Inte en endaste.
 
Och jag väntade och väntade och längtade. Tittade efter den första knoppen som aldrig ville komma.
 
Det tog 15 år.
 
Och så i år...
Min kastanj är full av knoppar.
Inte en eller två utan många, många.
 
Hade jag ens brytt mig om att försöka om jag vetat hur lång tid det skulle ta?
Jag vet inte.
 
Men en sak är klar:
Att vänta en glädje är också glädje.
 
/Karina
 
Gläd er alltid i Herren. Än en gång vill jag säga: gläd er.
(Fil. 4:4)
 

1 kommentarer

Tina Ingemarsson

05 May 2014 07:24

Vad mycket vackert det finns att glädjas åt.
Följer er blogg varje vecka. Det ger mycket glädje och väcker många tankar.
Tack för att ni skriver!
Hälsningar Tina

Svar: Tack för att du läser! Det inspirerar oss mer än du kan ana!Hälsningar Karina
langaryd.blogg.se

Kommentera

Publiceras ej