Långaryds församling

Fegens kapell och Gällareds kyrka den 8 juni 2014

Text: Johannes 7:37–39

 

Det finns ett stråk av frånvaro och avstånd i en del av det Jesus säger. Någon dag innan han säger det här om det levande vattnet säger han ”Ännu en kort tid är jag hos er innan jag går till honom som har sänt mig.  Ni kommer att söka efter mig men inte finna mig, och där jag är, dit kan ni inte komma.” (Johannes 7:33–34)

 

Å ena sidan ska vi komma till Jesus för att få levande vatten. Å andra sidan kan vi inte komma dit där Jesus är.

 

Jag grunnade en del på det här med frånvaro och närvaro inför Kristi himmelsfärds dag. Det finns något som är lite jobbigt med den dagen. Efter Påsk får vi höra glada berättelser om hur Jesus uppstånden möter människor och gjuter hopp i dem. Gjuter hopp i oss. Och så kommer himmelsfärden. Ett moln döljer honom och plötsligt vandrar inte Gud längre på jorden. Lärjungarna är nästan lika vilsna som i den mörka skärtorsdagsnatten. Var är Jesus nu? Vad ska det bli av oss? Jesus känns långt borta.

 

Johannes skriver att Anden ännu inte hade kommit, men det är inte sant för hon finns med redan i Bibelns första verser. ”Jorden var öde och tom, djupet täcktes av mörker och en gudsvind svepte fram över vattnet.” (1 Mos 1:2) Hon sveper in redan i tillvarons begynnelse. Anden är inte något som uppfinns efter himmelsfärden, hon är en person i Guds Treenighet. Lika evig som Fadern och Sonen.

 

Och sedan hör vi hur hon leder Gideon och ger Simson kraft. Maria blir gravid genom den heliga Anden och den gamle Simeon leder hon till Jesus i templet. Överallt där något stort ska till att hända, där det behövs kraft och vägledning, mod, där finns hon, den heliga Anden – Guds närvaro.

 

Ande och vind är samma ord på både grekiska och hebreiska. Det betyder andetag också. Anden ger liv. Vi kan inte se Anden, men vi märker att allt blir annorlunda där hon är nära. På samma sätt som vi inte kan se vinden, men ser hur gräset böljar och träden böjer sig. På samma sätt som vi inte kan se ett andetag, men vet att det är skillnaden mellan liv och död. Den heliga Anden är hela skillnaden. Det är hon som är skillnaden mellan en gudstjänst som berör och en som bara känns som ord.

 

Jag gav mig ut och cyklade igår kväll för att försöka få ordning på tankarna till den här predikan. Har ni märkt att ibland när man är ute och rör sig en sommarkväll och det har börjat bli lite kyligt så kommer man plötsligt till en ström av varm luft? Ofta är det bara några meter, men luften är tydligt ljummen. Det syns inte, men är tydligt kännbart. Något är osynligt, men ändå helt annorlunda. Så jag att den heliga Anden gör med en grupp där hon är närvarande. Det syns inte, men allt är ändå så mycket bättre och helt annorlunda. En skillnad som bara kan kännas.

 

Men i evangeliet pratar Jesus om Anden som vatten. En ström av levande vatten. Vatten är avgörande för livet, vatten förändrar allt. Och vi behöver den heliga Anden för att kunna ha en levande tro, för att kunna leva som kristna. Jag hörde någon kalla Anden för ”Guds färskvara”, allstå behöver man fylla på med nytt hela tiden om tron ska leva. När prinsessan Leonore döps senare idag kommer vattnet från en källa på Öland, men förr döptes prinsar och prinsessor i vatten från Jordan. Det var bara det att vattnet ofta hade blivit lite unket innan det kom fram. För vatten är färskvara och den heliga Anden är färskvara. Så vi behöver hitta stunder när vi kan fylla på, stunder av stillhet när Gud kan tala till oss genom den heliga Anden. Jag vet inte om ni minns den gammaltestamentliga läsningen från i söndags, men där berättas det om hur Gud går förbi profeten Elia. Först kommer det en storm, men Gud är inte i stormen. Sedan kommer det ett jordskalv, men Gud är inte i skalvet. Så kommer det eld, men Gud är inte i elden. Efter elden kom ett stilla sus. (1 Kung 19:9–16)

 

När Leonore döps om någon timme blir hon döpt med vatten och helig Ande. Hon och alla andra som döps får den heliga Anden med sig. Fullständig översköljda av Anden. Men saken är den att vi är lite som tvättsvampar. En torr svamp är dålig på att suga åt sig vatten. Det tar tid innan vattnet tränger in. Vi fick den heliga Anden med oss när vi döptes, men ska vi ha någon större nytta av det måste vi öppna oss och släppa in henne. När vi gör det förändras vi, precis som svampen förändras när vattnet tränger in. En del förändringar kommer plötsligt, andra kommer långsamt. Men ett liv med den heliga Anden är alltid ett liv i förändring. ”Vinden blåser vart den vill, och du hör den blåsa, men du vet inte varifrån den kommer eller vart den far. Så är det med var och en som har fötts av anden.” (Johannes 3:8)

 

Gud kan genom den heliga Anden göra allt, ty för Gud är allting möjligt. Därför är vi fria att be om allt vi önskar. Och Paulus skriver att även om vi inte vet ”hur vår bön egentligen bör vara, [Anden vädjar] för oss med rop utan ord, och han som utforskar våra hjärtan vet vad Anden menar”. (Rom 8:26–27) Inget kyrkomöte och ingen regering kan säga till oss vad vi får och inte får be om. Vi ska lägga fram allt för Gud utan att fundera på om det är en bra sak att be om – Anden hjälper oss och Gud svarar med det vi behöver.

 

Så är det en sak till jag funderar på. Och det är att Jesus inte bara säger att det är till honom vi kan komma och dricka oss otörstiga. För han säger att ”[d]en som tror på mig, ur hans inre skall flyta strömmar av levande vatten, som skriften säger.” (Johannes 7:38) Så underbart att tänka att när vi lever med den heliga Anden kan det ”smitta av sig” på andra. Man kan inte vattna en jordgubbsplanta utan att de andra får vatten. Och du kan inte leva nära Gud utan att det spiller över på dem du möter.

 

Den heliga Andens berättelse är berättelsen om hur Gud leder människor genom det svåra. Det är berättelsen hur Gud ger kraft och mod, om hur Gud ger liv åt det som verkar dött. Det är berättelsen om Guds närvaro från tidens början ända in i evigheten. Genom Anden är Gud aldrig längre bort än en bönesuck. Hennes starka vingar bär. Och Gud är aldrig långt bort från någon enda människa.

 

Amen.

 

fred och kärlek!