Om kallelsen

0kommentarer

En liten predikan om kallelsen till Guds rike som jag höll i Landeryds kyrka när jazzkatterna var här.
 
Hemma hos den hatade mannen sker det oväntade. Plötsligt ligger Jesus till bords hos Levi, eller Matteus som vi kallar honom för det mesta. En hatad tullindrivare. För de var hatade, tullindrivarna. För att skatten var en tung börda. För att de samarbetade med ockupationsmakten. Som tyskertøsene i Norge ungefär. Ändå går Jesus till Matteus. Ändå gör Jesus honom till lärjunge.
 
Lärjungarna som Jesus kallar är väldigt olika. Matteus, som alltså samarbetade med romarna, är en del av samma lärjungaskara som Simon seloten. Seloterna var en grupp som med våld gjorde motstånd mot romarna. Petrus är impulsiv. Tomas är eftertänksam och vill ha bevis. Om man ser bortanför de tolv apostlarna finns det alla möjliga typer av människor – fattiga fiskare, handlingskraftiga kvinnor som Marta, lärda män som Nikodemos. Alla är de kallade att vara lärjungar. Alla är de kallade att vara en del av Guds rike. Men vad är Guds rike?
 
Jag tror att Guds rike är leva tillsammans med Gud, att vara nära Gud. När Jesus börjar gå runt och predika är hans budskap att ”Tiden är inne, Guds rike är nära.” (Markus 1:15) Och där och då är Guds rike när, för Gud har blivit människa i Jesus och vandrar på jorden. Som en reklamsnutt för Guds rike. Och då kan vi ana vad Guds rike är – trasiga själar och sjuka kroppar blir hela, förlåtelse, kärlek och sanning är det som råder. Så är det där Gud är nära, där Guds rike bryter igenom.
 
Och så det här att alla är välkomna, alla är kallade till Guds rike. ”Alla människor kom till [Jesus] och han undervisade dem.” (Mark 2:13) Nu säger ju Jesus i och för sig att han bara är där för de sjuka, men i det här fallet så är vi kroniskt sjuka allihop. För vi glömmer bort att vi hör hemma i Guds rike, att vi är gjorda för att leva tillsammans med Gud. Den glömskan är vår sjukdom. Och så kommer vi bort från förlåtelsen, sanningen och kärleken och blir trasiga människor. En del trasiga människor försöker lappa ihop sig med stränga regler och kallar sig själva rättfärdiga Men den som försöker göra sig själv rättfärdig kan aldrig bli annat än självrättfärdig. Andra trasiga människor försöker fylla tomrummet inom sig med upplevelser, men utsvävningarna tar slut och tomheten kommer tillbaka. Och så finns det en del människor som ser sin trasighet och tror att bara för att de är trasiga så saknar de värde. Det är vår sjukdom som vi i olika grad lider av allihop.
 
Därför kommer Jesus till Matteus. Därför kommer han till Marta och Maria. Därför vill Jesus komma till var och en av oss. För att bjuda in oss till Guds rike där vi hör hemma. För att visa oss att det går att leva i kärlek och sanning. För att visa att det finns förlåtelse att få när vi misslyckas. Att Guds rike är nära.
 
Så vill jag säga en kort sak om den här söndagens gammaltestamentliga text. Gideon är besviken och frågar Gud: ”Men, herre, om Herren är med oss, varför har då allt detta drabbat oss?”(Dom 6:13) Det finns mycket ondska i världen och den kan verka övermäktig, men vi ska ta med oss Guds svar till Gideon: ”Gå och bruka den kraft du äger […] Det är jag som sänder dig.” (Dom 6:14)
 
Det är nämligen så att vi är kallade att höra till Guds rike. Och vi är kallade att sprida Guds rike som är just sanning, förlåtelse och kärlek.
 
Tro, hopp och kärlek, dessa tre, och störst av dem är kärleken.
 
Amen.
 
Och i den tron, det hoppet och den kärleken får vi nu lämna över oss själva, våra liv. Allt.
 
Du som ville mitt liv
och har skapat mig efter din vilja,
allt i mig känner du och omsluter med ömhet,
det svaga likaväl som det starka,
det sjuka likaväl som det friska.
Därför överlämnar jag mig åt dig
utan fruktan och förbehåll.
Fyll mig med ditt goda,
så att jag blir till välsignelse.
Jag prisar din vishet, du som tar till dig det svaga och skadade
och lägger din skatt i bräckliga lerkärl.
Amen.
 
fred och kärlek!
 
Petter
Förlåtelse, Predikan,

Kommentera

Publiceras ej