Konfirmandläger på Gullbrannagården

1kommentarer

"Var har Petter hållit hus?" kanske några undrar. Karina är flitig och uppdaterar bloggen, men vad sysslar Petter med? Bland annat har jag varit på konfirmandläger 15-18 februari. Det var terminskonfirmanderna som var en sväng på Gullbrannagården.
 
Det här är inga konfirmander (eller jo, de har varit konfirmander en gång i tiden) utan Viktor och Alfred som använde sin helgledighet till att vara konfirmandledare. Här håller de på att flytta på min packning eftersom jag lägligt nog var nyopererad och inte fick göra några tunga lyft. (En liten rutinoperation, jag var aldrig sövd och är helt återställd och läkt nu. Ingen anledning till oro!)
 
Det här är inte heller konfirmander, utan några konfirmandföräldrar som var och vinkade av sina ungdomar. Och ser konfirmanderna den här bilden tycker de säkert att den är hemskt pinsam.
 
Det här är däremot några av konfirmanderna i bussen.
 
Väl framme på Gullbrannagården lekte vi lite namnlekar (mest för extraledarnas skull). Bland annat lekte vi magsåret, där man i tur och ordning gör en sit up och hälsar på de andra, varpå alla gör en sit up och hälsar tillbaka. "Hej, jag heter Petter!" - "Hej Petter!" Men Petter var som sagt nyopererad och slapp undan. Däremot var jag med och lekte en rolig lek där man till sitt namn lägger ett ord med samma begynnelsebokstav som förnamnet. På så sätt fick vi stifta bekantskap med Eddie Elektricitet, Viktor Vatikanstaten och Petter Pensionsförsäkringssystem.
 
Vi hade faktiskt en del undervisning på lägret också. Här pratar jag (nog) om Jesus liknelser. Lägrets tema var det Jesus gjorde och sa när han vandrade på jorden och vad det innebär för oss. Det är en av de sakerna som jag tycker är så bra med vår tro, nämligen att vi har en så stadig grund att stå. Att vi faktiskt på historisk och vetenskaplig grund kan veta att Jesus har sagt det han säger i Bibeln (även om ett par citat är omtvistade). Och att vi med samma säkerhet kan veta att Jesus gjorde fantastiska saker som människor uppfattade som under. Eller "tecken" som Johannes kallar det. Tecken på vem Jesus är - Gud i mänsklig gestalt.
 
'
Vi tog en tur till havet också.
 
En viss församlingspedagog med storhetsvansinne hittade en fin mosestav och prövade att dela havet. Det gick så där...
 
Är man vid havet ska man förstås ta en snygg bild där man står uppställd framför havet. Här med Pia i förgrunden.
 
Här är en annan bild på nästan alla konfirmanderna. Utan Pia, men med hopp.
 
För att ta sig till och från havet behöver man gå över motorvägen på en liten gångbro. Och tydligen hade konfirmanderna aldrig sett en motorväg förut, för på båda hållen stannade de en lång stund och vinkade till förbipasserande bilar.
 
En oväntad vänskap är en bra film som vi inte såg på konfirmandlägret eftersom man inte får visa filmer i grupper hur som helst. Däremot så bröts konfirmandlägret i en och en halv timme och så var det ett kompisgäng som, helt privat, såg filmen. Efteråt var det sent och församlingspedagogen såg ut så här.
 
Dessutom var det genompedagogiska konfirmandledare som hade förberett en nattlig samarbetsövning för konfirmanderna. De hade nämligen knutit ihop allas skor.
 
Inget läger utan en massa fina andakter. Och kapellet på Gullbrannagården är en vcker plats för sådant.
 
Så började lägret lida mot sitt slut. Vi fick ett fint tack. Dessutom finns det nu en ny hashtagInstagram #petterbabyswag där konfirmander och konfirmandledare har lagt in mer eller mindre smickrande bilder på mig.
 
Fast riktigt slut var inte lägret - vi hade till exempel inte hunnit använda perukerna och hattarna som Pia hade med sig. Så det var vi tvungna att göra något åt.
 
Och så skulle det städas också. Här är de genomduktiga konfirmandledarna Elin och Belinda.
 
Vi packade in oss i Lundbergsbussen och i baksätet stuvade vi in packningen.
 
Vi hade ett par studiebesök som avslutning på lägret. Först var vi på RIA (Hela människan) och sedan besökte vi sjukhuskyrkan i Halmstad. I väntan på sjukhuskyrkan provade vi lite läsglasögon på apoteket.
 
Vi gjorde även ett stdiebesök på McDonalds. Det var gott!
 
Så är det alltid som så att ett par dagar efter ett läger upptäcker man olika konstigheter. Till exempel upptäckte jag att två konfirmandflickor hade lånat min mobil och tagit en massa "selfies". Gör man så är risken stor att man hamnar på bloggen. ;)
 
Ha det fint!
Petter
 
Gullbrannagården, församlingsassistenten, konfirmander, läger,

1 kommentarer

monica

01 Feb 2021 12:34

Hej!
Råkade hamna på er sida, och läste om den trevliga konfirmandresan till Gullbranna. Det jag reagerade på var den leken med sit-upsen, med antar att ni visste innan att alla kunde göra situps, annars är det verkligen inte roligt med en sådan lek..

Kommentera

Publiceras ej