Skärtorsdagsmässa

0kommentarer

På skärtorsdagskvällen hölls, som det gjort alla skärtorsdagar jag kan minnas, mässa i någon av församlingens kyrkor. I år var det Långaryds tur.
Mia höll i gudstjänsten tillsammans med Anna-Karin. I sin predikan talade Mia om gemenskapen i den måltid som Jesus instiftade denna kväll. En gemenskap för alla, även för dem som skulle komma att förneka honom. Även för den som skulle föråda honom. Jesus gör ingen skillnad. Alla får vara med.
 
Och som alltid på skärtorsdagen avslutades mässan med att altaret kläs av. En vacker och sorglig symbol för det som nu kommer. Den fredag som vände upp och ner på alla kända begrepp. Den fredag då Gud väljer att dö för vår skull. För att vi ska få chansen att leva.
Mia släcker de höga altarljusen.
Alla får gå fram och ta emot det som dukas av.
Alla hjälps åt att bära ut det avdukade.
Och kvar står bara det tomma, nakna altaret. Förberett inför den svåra långfredagen.
 
Men höjer vi blicken en bit ovanför altaret, upp i valvet, så kan vi ana det. Något nytt är redan på väg.
 
/Karina
 
Oändlige, innerlige Gud.
I denna kväll knäböjer du för
dina vänner och tvättar våra
fötter. Förenade i din kärlek
dricker vi skälvande din kalk
och vakar.
(ur bönboken)
 
 
 
 
 

Kommentera

Publiceras ej