Om gränser och gränslöshet
0kommentarer
Delar med mig av några ord som kom till mig när jag var ute och flög i stilla veckan. Orden kommer från en bok om konfirmandarbete som jag håller på och läser.
...
Jean Vanier, grundare av l'Arche-rörelsen, skriver om den ensamma människan: Ytterst sett är alla människor ensamma, eftersom alla mänskliga relationer tids nog - genom döden - kommer att brytas. Därför hör ångesten "obönhörligen samma med den mänskliga varelsen".
Människans ensamhet hör samman med tiden. Människan är satt in i tiden - hon har blivit född, hon lever och hon ska dö. Det är det enda en människa verkligen vet om sitt och alla andras liv, överallt och i alla tider. Människans existentiella ensamhet är därmed universell i tid och rum.
Att vara människa är också att vara bunden i rummet, även om globaliseringen och ny teknik i viss mån har förändrat människans upplevelse av rummet. Rummets tredimensionalitet - av höjd, djup och bredd - kopplat till tidens dimension är ändå det som på en gång konstituerar människans existens, och samtidigt begränsar hennes liv.
En annan gräns utgörs av språket. Språket komplexitet är den främsat skillnaden mellan människor och andra djur. Människan har utvecklat sitt språk tack vare sin "talang att sätta sig in i hur en annan individ tänker". Likafullt begränsar språket människan. Språket begränsar den enskilde då det i grunden formar vad han eller hon upplever. Också mellan människor och kulturer sätter språket gränser, då man ofta "talar olika språk", bokstavligt eller bildligt.
En kristen människosyn ser människans ensamhet, dödliget och begränsningar i ljuset av Guds motsatser. Inom treenigheten är Guds väsen gemenskap, inte ensamhet; Gud är evig, inte dödlig; Gud är, till skillnad från människan, gränslös. Medan en gränslös människa förses med etiketten borderline bär Guds gränslöshet namnet inkarnation när Guds språk och ord - logos - i Jesus från Nasaret låter sig begränsas av tid och rum. I den uppståndne Kristus besegrar Gud alla gränser, till och med dödens.
(Eek, Jonas. (2011). Stanna i vattnet - kateketikens syfte och sammanhang. Stockholm: Verbum. s. 57-58.)
...
fred och kärlek!
Petter
Kommentera