Om retreater

0kommentarer

I helgen var jag på retreat på Wettershus och jag tänkte dela med mig av lite tankar som passerade min hjärnlob under den tiden. Det är inte klokt vad man blir kreativ om man plockar bort allt som stör.
 
Jag sitter, bara sitter, och känner stillheten, Guds närhet.
Ger mig ut och följer den vita stigen,
med den svarta asfaltsfloden brus ovanför mig
och sötvattenhavets vågskvalp nedanför.
 
Ibland går jag bortanför stigen, där är mossan mjukare.
Oträdd, eller kanske mindre åtrådd, av fötter.
Därför är hon orädd och mjukare. Hon smeker mina steg.
Hon vågar omfamna mina fötter.
 
Vandrar vilse litegrann, går upp för en trappa ner.
När man trappar ner, går saker upp för en.
Finner vägen.
Vandrar hem.
 
Här finns en stillhet som man nästan kan ta på.
Samma som jag finner på min vanliga retreatplats.
 
Men vid Remmasjön dånar inte asfaltsfloden.
 
Fred och kärlek!
Petter
Wettershus,

Kommentera

Publiceras ej