Långaryds församling

Vi är en rikt välsignad församling. En av de saker vi är särskilt välsignade med är musik av olika slag. Och då menar jag verkligen olika slag! För en vecka sedan lite drygt sjöng Gislaveds kammarkör a cappella i vår kyrka. Stämningsfullt. Stillsamt. Svartklädda.

 

 

I söndags var det betydligt färggladare! Då sjöng våran egen kyrkokör, förstärkt med körsångare från Broaryd och Unnaryd, kompband och de fantastiska gospelledarna Åsa och Ulf Normark sprudlande gospel till förmån för vänförsamling i San Salvador.

Under läktaren hängde den fina banderoll som vi fick från de salvadorska barnen när Christian var och hälsade på oss i våras.

 

Under läktaren bjöds det även på fika. Det var gratis, men om man ville kunde man bjuda någoon i San Salvador på mat genom att betala för fikat. Och det var det många som ville!

 

Ola kollekttalade och berättade om de olika projekten i San Salvador. I bakgrunden rullade hela tiden ett bildspel med bilder från San Salvador. Framförallt berättade Ola om Hoppets hus som är det projekt som Långaryds församling särskilt vill stötta.  

Våran färgglada kyrkokör! Hela kyrkan fick sjunga med i gospellåtarna. En sådan fantastisk känsla! Glädje och ändå en stark känsla av helighet. Så här låter det nog i Himmelen!

 

Det kompetenta kompbandet. (Och Ricky i bakgrunden - för en gångs skull fick Ricky "bara" sjunga som en vanlig körmedlem.)

 

 

Det var evangelietexten i söndags. Det är förstås nyttigt för oss i rika Sverige att höra, men kan man trösta säga så till människorna i San Salvador som inte alltid vet om de har mat för dagen? Kan man säga så till de som ser sina barn växa upp i områden med våld och knark?

 

Men vi ska komma ihåg att de som Jesus sa det här till också levde i ett område och en tid som präglades av vål, fattigdom och oroligheter. Gör er inga bekymmer. Det är klart att det finns jobbiga och hemska saker, men de blir inte bättre av att vi oroar oss i förväg. Det finns ingen mening i att ta ut sorgen eller smärtan i förväg - den får man hantera den dagen den kommer.

 

Det jag har märkt (inte minst genom Christians besök hos oss) är att de människorna som kommer från fattigare länder, de som har erfarenheter av våld och verklig fattigdom (och inte bara relativ som i Sverige), är ofta betydligt bättre på glädjas åt det lilla. De är bättre på att ta dagen som den kommer och inte göra sig bekymmer i onödan - det finns ju så många verkliga att ta tag i! Den som har sett det verkliga mörkret har ofta lättare att se det himmelska ljuset strila ner, än vad vi välfärdsjuka trygghetsnarkomaner, som lever våra liv i mellanmjölkens och cykelhjälmarnas förlovade land, har. Och därför tror jag att vi får minst lika mycket från våra vänner i San Salvador som de får av oss. 

Summa summarum av kvällen (utöver den fantastiska upplevelsen och försmaken av Himmelen) blev 13 600 kronor till våran vänförsamling. Vi är en rikt välsignad församling, för vi har människor som delar med sig av både tid och pengar. Det är saligare att ge än att få. (Apg 20:35)

 

 

Fred och kärlek!

Petter