En tisdagkväll i Landeryd

1kommentarer

En ganska vanlig tisdagkväll tog jag en tur till Landeryds försmlingshem.
 
Där övade (delar av) Ungdomskören. Mycket vackert! Nästa gång de skönsjungande tjejerna medverkar i en gudstjänst är den 23 december i Långaryds kyrka kl 16. Och så fick jag veta hur golfkillar ser ut. Bra att veta!
 
Vid sjutiden ersattes ungdomskörstjejer av syföreningstanter.
 
Nu undrar kanske någon varför Aino och Elvi tar fram ett extrabord...
 
...men det får sin förklaring här! Det var nämligen så att jag hade hamnat mitt i syföreningens ljusstaksputsarkväll. (Försök inte lägga det ordet om du spelar Alfapet. Jag tror nämligen inte att det står med i SAOL...) Alla ljusstakar (och en altarvas) i Landeryds kyrka och församlingshem skulle putsas.
 
En del ljusstakar måste putsas på plats, så Kerstin fick gå upp i predikstolen med putsduken i högsta hugg. (Ljusstakarna i predikstolen är nämligen fastskruvade så att de inte ska kunna trilla ner - alltid lär man sig något nytt!) Och så ska man ta ny trasa ofta, annars kvittar det hur länge man putsar, sa Kerstin. Ett typiskt sådant husmodersråd som man kan få med sig från ett symöte.
 
Här är det multi-tasking på hög nivå. Det är inte alla som kan ge sticktips samtidigt som man putsar alla snirklarna på den sjuarmade ljusstaken.
 
Så blev det "vanligt" symöte också, men då hade jag så fullt upp med ett par grytlappar att det inte blev några bilder tagna. Men tro nu inte att syföreningsdamerna bara stickade och sydde. De planerade kyrkkaffen och årsmöten och så förmedlades en del lokala nyheter också. (Inte skvaller, utan just nyheter.)
 
Gott fika hör förstås till ett riktigt symöte också. Och detta var jättegott.
 
Sedan gick vi tillbaka till handarbetene och arbetade en stund till.
 
Roland sa en gång (eller egentligen tre gånger i rad) att syföreningarna arbetar i det tysta. Det är väl kanske en sanning med modifikation, men sant är att de gör otroligt mycket som folk i allmänhet inte har en aning om. Att de putsar alla ljusstakarna en gång om året hade jag till exempel ingen aning om innan jag bestämde mig för att hälsa på i tisdags.
 
Och för varje maska som stickas på babypaketsfilten blir världen lite bättre.
 
Petter

1 kommentarer

Karina

22 Nov 2012 09:21

Vilket roligt, annorlunda och trevligt reportage Petter! TACK! =D

Kommentera

Publiceras ej