Sommarföljetong del 4 - Markusevangeliet kapitel 3

0kommentarer

Mannen med en förtvinad hand

3 1Han gick till synagogan en annan gång, och där satt en man som hade en förtvinad hand.  2De höll ögonen på Jesus för att se om han skulle bota honom på sabbaten; de ville ha något att anklaga honom för.  3Han sade till mannen med den förtvinade handen: ”Stig upp och kom fram.”  4Sedan frågade han dem: ”Vad är tillåtet på sabbaten, att göra gott eller att göra ont, att rädda liv eller att döda?” De teg.  5Då såg han på dem fylld av vrede och sorg över att de var så förstockade. Och till mannen sade han: ”Håll fram handen.” Han höll fram den, och den blev bra igen.  6Men fariseerna gick bort och började genast överlägga med Herodes anhängare om hur de skulle röja Jesus ur vägen.

 

Folkmassan på stranden

7Jesus drog sig undan mot sjön tillsammans med sina lärjungar. En massa människor från Galileen följde med, men också från Judeen,  8Jerusalem och Idumeen och från andra sidan Jordan och från trakten kring Tyros och Sidon kom människor i massor till honom när de hörde talas om allt han gjorde.  9Han sade åt sina lärjungar att ha en båt till reds, så att han slapp bli trängd av folkmassan.  10Han hade botat många, och nu kom alla som led av någon plåga och trängde sig på honom för att få röra vid honom.  11Och när de orena andarna såg honom föll de ner för honom och ropade: ”Du är Guds son.”  12Men han förbjöd dem strängt att avslöja vem han var.

 

De tolv utses

13Sedan gick han upp på berget och kallade till sig några som han hade utvalt, och de kom till honom.  14Han utsåg tolv som skulle följa honom och som han skulle skicka ut att predika  15och ha makt att driva ut demonerna.  16Och de tolv han utsåg var: Simon, som han gav namnet Petrus,  17Sebedaios son Jakob och Jakobs bror Johannes, vilka han gav namnet Boanerges, det vill säga Åskans söner,  18vidare Andreas, Filippos, Bartolomaios, Matteus, Tomas, Alfaios son Jakob, Taddaios, Simon Kananaios  19och Judas Iskariot, han som förrådde honom.

 

Demoner drivs ut med Guds ande

20När Jesus kom hem samlades folket på nytt, så att han och lärjungarna inte ens kom åt att äta.  21Hans anhöriga fick höra det och gav sig i väg för att ta hand om honom; de menade att han var från sina sinnen.  22De skriftlärda som hade kommit ner från Jerusalem sade att han var besatt av Beelsebul och att det var med demonernas furste som han drev ut demonerna.  23Han kallade dem till sig och talade till dem i liknelser: ”Hur kan Satan driva ut Satan?  24Om ett rike är splittrat kan det riket inte bestå.  25Om en familj är splittrad kan den familjen inte bestå.  26Om Satan gör uppror mot sig själv och splittras kan han inte bestå – det är slutet för honom.  27Ingen kan gå in och plundra en stark man på vad han äger, om han inte först binder honom; sedan kan han plundra hans hus.  28Sannerligen, människorna skall få förlåtelse för allt, för sina synder och för sina hädelser, hur de än hädar.  29Men den som hädar den heliga anden får aldrig någonsin förlåtelse utan är skyldig till evig synd.”  30De hade ju sagt att han hade en oren ande.

 

Jesu familj

31Nu kom hans mor och hans bröder. De stannade utanför och skickade bud efter honom.  32Det satt mycket folk omkring honom, och de sade: ”Din mor och dina bröder är här utanför och söker dig.”  33Jesus svarade dem: ”Vem är min mor och mina bröder?”  34Han såg på dem som satt runt omkring honom och sade: ”Det här är min mor och mina bröder.  35Den som gör Guds vilja är min bror och syster och mor.”

I de första verserna är det tydligen fortfarande samma sabbat som i slutet av kapitel två. Och samma fariséer är är med. Det verkar som att de försöker hitta något att sätta dit Jesus för. Det är tydligen väldigt störda av att Jesus ifrågasätter deras tolkning av lagen i allmänhet och sabbatsbudet i synnerhet. Det Jesus frågar dem är om man bör tolka det tredje budet som att man en dag i veckan ska hålla sig helt stilla och sitta och tänka på hur duktig man är som klarar av att inte göra något på en hel dag. Eller får man göra goda gärningar även på vilodagen? Återigen - är människorna till för sabbaten eller är sabbaten till för människorna? Själv tänker jag att huvudsaken med sabbatsbudet är att man inte sliter dag ut och dag in med samma saker. Att man tar sig tid att träffa Gud och andra anhöriga. Och att man gör det regelbundet och inte sparar det till semesterveckorna. Om man arbetar på ett kontor hela veckan kan det vara vila att arbet i trädgården. Men det var många av judarna som inte tyckte så och med fariséerna i spetsen började de verka för att bli av med den besvärlige snickaren från Nasaret som ifrågasatte deras tolkning av lagen.

 

I de följande verserna ser vi mer av samma sak som vi sett tidigare, nämligen att mängder av människor kom till Jesus för att bli botade. (Och många kom förstås för att lyssna på det han hade att säga.) De kom långt ifrån - från Jerusalem, Judeen och Idumeen - vilket visar på att det var något speciellt med Jesus, något som fick människor att lämna sina hem och följa honom. Oavsett vad vi anser om Jesus 2000 år senare, kan vi inte bortse från faktumet att människorna då blev berörda av honom, de såg något som de uppfattade som gudomligt. Och innan människorna hade fattat att Jesus är Guds son insåg "de orena andarna" det. Vi kommer att märka att Jesus ofta förbjuder folk och andar, som har insett vem han är, att berätta om det. Det är inte genom undren som vi ska förstå vem han är. Det är inte undren som är det stora. Det är genom döden på korset och uppståndelsen som vi ska förstå att han är Gud.

 

Så drar sig Jesus undan till ett berg. Berget är i Bibeln, liksom öknen, en avskild plats dit man drar sig undan för att möta Gud. Och det är väl många av oss som känner Guds närvaro extra starkt när vi är ensamma i naturen. "Det finns ingenting nytt under solen" (Pred 1:9) så att säga. Där på berget utser han sina tolv apostlar (grek. "budbärare"). Och det man ska lägga märke till är att de har olika ursprung. De fyra första (och främsta) var fiskare från Kafarnaum, enkla arbetare. Det som framförallt visar på spännvidden av ursprung bland apostlarna är att både tullindrivaren Levi/Matteus som samarbetade med den romerska regimen och Simon Kananaios (eller Simon Seloten som han även kallas) ryms bland dem. Ordet "selot" betyder ungefär "en som visar religiös iver" och seloterna var en judisk grupp som av religiösa skäl (judarna hade ju fått landet av Gud) bekämpade den romerska ockupationen. Israel skulle vara ett heligt land och inget utländskt styre kunde accepteras. Bland lärjungarna fanns alltså både de som hade samarbetat med romarna och de som hade bekämpat dem. Seloterna gjorde (ett misslyckat) uppror 65-70 e Kr och ytterligare ett 132-135 e Kr, för att sedan försvinna ut ur historien. Av alla de judiska grupper, alla de "judendomar", som nämns i Bibeln är det egentligen bara den fariseiska som, via den rabbinska judendomen, finns kvar idag.

 

I nästa stycke fortsätter demonutdrivandet. Och Jesus anklagas för att driva ut demonerna med Djävulens (Beelsebul) hjälp. Men Jesus svarar, genom sina liknelser, att om han driver bort det onda kan det inte vara Djävulen som är verksam. Och så säger han att de  "som hädar den heliga anden får aldrig någonsin förlåtelse utan är skyldig till evig synd.” Om man har ett så tydligt bevis på att Guds Ande är i Jesus som de skriftlärda hade framför sig just då, och man ändå envisas med att säga att det är Djävulens verk, då kanske det är omöjligt att bli frälst? Men inte för att Gud inte vill rädda, utan för att man själv bygger upp murar som hindrar Gud från att komma nära. Det är ju inte helt ovanligt att folk säger att de gärna skulle vilja tro, men inte kan. Och om man frågar varför får man höra en det ena och än det andra som kyrkan har gjort genom århundradena. Eller så säger de att man inte kan veta något om Jesus. (Vilket man förstås kan, evangelierna är tillförlitlig källor till vad han sa och gjorde.) Och så bygger man på sina murar och fjärmar sig från Gud. Man skulle visst kunna tro, felet är att man inte vågar ta steget. Det känns tryggare och enklare där bakom muren.

 

Så till sist säger Jesus att den som gör Guds vilja är hans mor och bröder och systrar. Och det kan ju låta lite elakt att han tar avstånd från sin familj på det viset, men några verser tidigare kan vi läsa att de var på väg för att hämta hem honom eftersom de trodde att han hade blivit galen. Kanske trodde de det, kanske var de bara oroliga för vad som skulle kunna hända honom och ville ha en anledning att hämta hem honom. Men det Jesus säger är att de som lyssnar på honom, de som tror på honom, de är hans närmaste. De som vill vara hos honom och som förstår vem han är, det är de som är hans familj. Och så får varje kristen gåvan att vara Jesu bror eller syster. Sedan måste jag ju förstås tillägga att det är just sådana här små besvärliga passager, som att Jesu familj trodde att han var galen, som gör evangelierna trovärdiga. Hade man hittat på berättelsen i efterhand hade man aldrig fått för sig att skriva att Maria kom för att hämta hem Jesus. "Det var inte några skickligt hopdiktade sagor jag byggde på när jag för er förkunnade vår herre Jesu Kristi makt och hans ankomst" (2 Petr 1:16) stod det i episteltexten igår. Och vi kommer att få se fler exempel på det längre fram.

 

Fred och kärlek!

Petter

Kommentera

Publiceras ej