Långaryds församling

På tredje dagen hölls ett bröllop i Kana i Galileen, och Jesu mor var där. Jesus och hans lärjungar var också bjudna till bröllopet. Vinet tog slut, och Jesu mor sade till honom: ”De har inget vin.” Jesus svarade: ”Låt mig vara, kvinna. Min stund har inte kommit än.” Hans mor sade till tjänarna: ”Gör det han säger åt er.” Där stod sex stora stenkärl för vattnet till judarnas reningsceremonier; vart och ett rymde omkring hundra liter. Jesus sade: ”Fyll kärlen med vatten”, och de fyllde dem till brädden. Sedan sade han: ”Ös upp och bär det till bröllopsvärden”, och det gjorde de. Värden smakade på vattnet, som nu hade blivit vin. Eftersom han inte visste varifrån det kom – men det visste tjänarna som hade öst upp vattnet – ropade han på brudgummen och sade: ”Alla andra bjuder först på det goda vinet och på det sämre när gästerna börjar bli berusade. Men du har sparat det goda vinet ända till nu.” Så gjorde Jesus det första av sina tecken; det var i Kana i Galileen. Han uppenbarade sin härlighet, och hans lärjungar trodde på honom.
(Joh 2:1-11)

Det första man kan konstatera är att kristna inte måste vara nykterister. Hade det varit ett krav från Gud att vi inte ska dricka alkohol, så hade hans första under inte varit att göra 600(!) liter vin till de, av allt att döma, redan ganska berusade bröllopsgästerna.

Och jag är fullkomligt övertygad om att Jesus verkligen gjorde vatten till vin. För det undret sker gång på gång utan att vi tänker på det. Det kallas fotosyntes och jäsning. Vatten och koldioxid (som ju finns i luften vi andas ut) förvandlas av solljuset till socker och syre. Och det sker i alla gröna växter, även i vindruvorna.

När man sedan jäser druvorna till vin, enligt Första Moseboken var det ju gubben Noa som uppfann det, går det till så att man låter jästsvampar omvandla sockret i druvorna till etanol, det vill säga alkohol. Om Gud vill kan han förstås snabba på en sådan process så att vatten blir vin på några ögonblick. Felet är bara att vi är så vana vid alla de under som vi ständigt omges av för att vi ska se dem som under.

Det har blitt en ny liten invånare hemma i Remma – jag har fått ett litet kusinbarn. Den som har sett ett nytt barn vet att det ord som passar bäst är mirakel. Men när barnet växer till och börjar ställa till jäkelskap är det lätt att glömma bort vilket mirakel varje människas liv är.

Och alltings ursprung – Livets källa, om man så vill – det är honom som Mose får se ryggen på i den gammaltestamentliga texten. (2 Mos 33:18-23) Vi kallar honom Fadern och han är större än vad vi kan förstå. Han verkar ständigt. Skapelsen pågår oavbrutet – i varje ögonblick tänds ett nytt liv, växer något nytt. Slocknar solen dör vi alla och utan Skapare kan ingenting bli till. Fast vi inte kan förstå honom är Skaparen alltings ursprung.

Skaparen har skapat Universum och dig och mig – Fadern är Livets källa.

Men Gud vill vara oss närmre än så och därför blev han människa och vi möter honom i den andra delen av Treenigheten – Sonen. Den ofattbare Skaparen kommer oss nära och blir lite mer begriplig i form av Jesus. Sonen är också Livets källa, för han ger oss det eviga livet. Texten som vi läste innan inleds med: ”I Jesus Kristus och genom hans blod har vi friköpts och fått förlåtelse för våra överträdelser – så rik är den nåd […] vilken Gud har låtit […] flöda över oss.” (Ef 1:7-8) Det eviga livet får vi inte därför att vi förtjänar det, utan för att Gud älskar oss. Och hur mycket Gud älskar oss förstår vi när han blir människa, sträcker ut sina armar på korset och dör för vår skull. Men döden är inte slutet – Jesus uppstår och visar att det eviga livet är verkligt. Paulus skriver i sitt första brev till korinthierna: ”Om det inte finns någon uppståndelse från de döda har inte heller Kristus uppstått. Men nu har Kristus uppstått från de döda, som den förste av de avlidna.” (1 Kor 15:13, 20)

Genom Jesus får vi evigt liv – Sonen är Livets källa.

Symboliken ”från död till liv” finns förresten i dopet. Den gamla människan dör, drunknar, och uppstår till nytt liv med Jesus. Och vi får dessutom något mer i dopet, nämligen den heliga Ande. Och Anden ger liv.

Genom Anden kommer Gud oss nära. När vi känner att en gudstjänst blir något mer än bara ord och sånger, när den liksom ”lyfter” och berör oss, då är det Anden som verkar. När vi känner att Gud är nära, då är det Anden vi känner av. När ett något vi hört slår rot och växer till i hjärtats mylla, då är det Anden som verkar. Och när vi känner att vi får ledning och bönesvar, när vi får ny kraft, då är det Anden som gör det.

Och allt det där behöver vi för att kunna leva som kristna, och egentligen som människor också. Om vi ska växa till som människor och åstadkomma något, bära frukt om man så vill, så behöver vi vatten och näring. Näring för själen.

Genom Livgivaren får vi näring för själen – Anden är Livets källa.

I våran konfirmandbok står det en ganska genomklok sak om Anden. Det står att Anden är som en tändsticksask som vi fått med oss i dopet och stoppat i fickan. Tändstickor kan ge ljus och värme, men då måste man ta fram tändsticksasken. I fickan har man ingen nytta av den. I dopet fick du en hjälpare, men du måste öppna dig för hjälpen och ledningen som Anden ger. Gud kan, så att säga, leda hästen till livets källa, men han kan inte tvinga den att dricka. Du måste själv ta för dig av näringen från Livets källa och dricka liv, precis som att ett träd som inte självt drar upp vatten med sina rötter törstar ihjäl.

Gud är Livets källa. Fadern är allt levandes ursprung, genom Sonen får vi evigt liv och Anden ger smak åt livet och fyller det med mening. Den treenige Guden är Livets källa.

Om du släpper in det levande vattnet, så får livet mer smak. Det ger något extra. En gudomlig fotosyntes sätter igång och gör, genom sin kärleks ljus, ditt döda koldioxid och smaklösa vatten till energirikt socker och syre som ger liv. Och låter du det sedan ligga till sig och jäsa så kommer livets goda fram som de lekande bubblorna och sötman hos ett mousserande rosévin. Dina dagar förvandlas från vatten till vin.

Det finns en vacker kvällspsalm av Karin Boye där hon skriver:

Ont jag tänker, ont jag handlar,
men du läker allt och renar.
Mina dagar du förvandlar
så från grus till ädla stenar.

Gud är Livets källa.

Amen.

Petter