Vägen till korset
0kommentarer
Herre du vandrar försoningens väg, själv både flykting och fredlös.
Smärtornas gata med hetta och damm drev dig din kärlek att gå.
Visa oss vägen, försoningens Herre. Ge oss nu vilja att gå den.
(Sv. Ps. 738:1)
På Palmsöndagen fick vi fira en sinnesrogudstjänst i Landeryds kyrka.
Anna-Karin ledde oss på en vandring runt frälsarkransens pärlband.
Tänk att det mellan dödens pärla (den svarta) och uppståndelsepärlan (den vita ovanför) bara är en stunds tystnad. En tröstande tanke när vi nu går in i stilla/stora veckan.
Anna-Karins berättande varvades med vacker sång av vår otroligt duktiga ungdomskör!
Som så ofta under våra sinnesrogudstjänster fanns det också avsatt en stund för ljuständning.
Det är något väldigt rörande och samtidigt väldigt starkt med människor som köar för att få tända ett ljus.
På det stora Kristusljuset får vi tända våra ljus. Och jag känner tydligt att efteråt är världen något lite bättre. Den är åtminstone något lite ljusare!!
Nu är stilla veckan här och vi får vandra med Jesus den svåra vägen mot korset. Jag tror att det både gläder och tröstar honom att vi faktiskt går med en bit på vägen, i år liksom alla tidigare påskar. Och när vi inte orkar gå med längre får vi sätta oss ner vid vägkanten och vänta på Påskdagens under.
För att du inte tog det gudomliga dig till en krona.
För att du valde smälek och fattigdom, vet vi vem Gud är.
För att du lydde fram till det yttersta - döden på korset,
vet vi vad seger, vet vi vad väldighet, vet vi vad Gud är.
För att du nedsteg hit till de plågade, hit till de dömda.
vet vi att ingen ensamhet finnes mer, vet vi var Gud är.
Därför skall alla sargade, döende, alla de dömda,
säga med alla heliga, saliga: Jesus är Herre.
Därför skall alla världar och varelser, allt som har varit,
är och skall komma, en dag bekänna det: Jesus är Herre.
(Sv. Ps. 38)
/Karina
Smärtornas gata med hetta och damm drev dig din kärlek att gå.
Visa oss vägen, försoningens Herre. Ge oss nu vilja att gå den.
(Sv. Ps. 738:1)
På Palmsöndagen fick vi fira en sinnesrogudstjänst i Landeryds kyrka.
Anna-Karin ledde oss på en vandring runt frälsarkransens pärlband.
Tänk att det mellan dödens pärla (den svarta) och uppståndelsepärlan (den vita ovanför) bara är en stunds tystnad. En tröstande tanke när vi nu går in i stilla/stora veckan.
Anna-Karins berättande varvades med vacker sång av vår otroligt duktiga ungdomskör!
Som så ofta under våra sinnesrogudstjänster fanns det också avsatt en stund för ljuständning.
Det är något väldigt rörande och samtidigt väldigt starkt med människor som köar för att få tända ett ljus.
På det stora Kristusljuset får vi tända våra ljus. Och jag känner tydligt att efteråt är världen något lite bättre. Den är åtminstone något lite ljusare!!
Nu är stilla veckan här och vi får vandra med Jesus den svåra vägen mot korset. Jag tror att det både gläder och tröstar honom att vi faktiskt går med en bit på vägen, i år liksom alla tidigare påskar. Och när vi inte orkar gå med längre får vi sätta oss ner vid vägkanten och vänta på Påskdagens under.
För att du inte tog det gudomliga dig till en krona.
För att du valde smälek och fattigdom, vet vi vem Gud är.
För att du lydde fram till det yttersta - döden på korset,
vet vi vad seger, vet vi vad väldighet, vet vi vad Gud är.
För att du nedsteg hit till de plågade, hit till de dömda.
vet vi att ingen ensamhet finnes mer, vet vi var Gud är.
Därför skall alla sargade, döende, alla de dömda,
säga med alla heliga, saliga: Jesus är Herre.
Därför skall alla världar och varelser, allt som har varit,
är och skall komma, en dag bekänna det: Jesus är Herre.
(Sv. Ps. 38)
/Karina
Kommentera