Långaryds församling

I söndags var det taizémässa med konfirmandinskrivning i Södra Unnaryds kyrka.
I år har vi tio konfirmander i pastoratet. Anna-Karin, Kristin och Petter kommer att
hand om konfirmanderna i år, förstås med en massa hjälp från de duktiga UMIV:arna
(Ung medarbetare i Västbo).


Att tända ljus är en viktig del av taizémässor.


Mysigt är det också.


Och så var det dags för mässfirandet.


Rune fick hjälp av Anna-Karin som gjorde gudstjänstdebut i pastoratet.


Och så välkomnades hon lite smått av kyrkonämndens ordförande Ove
Benjaminsson.

Petter bidrog också till mässan med en meditation över söndagens Nådens gåvor. Eftersom Petter har en olycklig förmåga att inte komma med på bild får ni istället ett utdrag från meditationen:

Vad är nåd? Nåd är gratis. Nåd är när man får mycket mer och bättre än vad man egentligen förtjänar och vågar hoppas på. Riktig förlåtelse måste innehålla nåd. Du kan ångra dig, men du kan inte göra dina misstag ogjorda. Någon måste bestämma sig för att förlåta dig. Det är nåd.

Att få ta emot någons kärlek är också nåd. Man kan aldrig förtjäna en annan människas kärlek. Man kan göra sig oförtjänt av den, trampa sönder och fördärva, men man kan aldrig göra sig helt förtjänt av den. Man måste få den som gåva, av nåd.

Om en stund ska vi fira nattvard. Där kommer vi Gud så nära det bara går på jorden. Altarringen är visserligen en halvcirkel, men symboliken är att den fortsätter på andra sidan in i nästa dimension så att ringen blir hel. Runt en cirkel är ingen plats finare än en annan. Och när vi faller på knä och tar emot enkelt bröd och vin är vi del av en gemenskap. Vi hör ihop med alla de hundratals millioner människor som runtom i världen firat nattvard idag och alla andra dagar. Vi hör ihop med alla i den obrutna kedjan av nattvardsfirare som går ända tillbaka till den första nattvarden som Jesus instiftade på kvällen innan han korsfästes. Vi ingår till och med i samma gemenskap som de som firade nattvard i Långaryds kyrka idag på förmiddagen. En nådens gåva av kärlek och förlåtelse. Det stora i det lilla – Gud i enkelt bröd och vin.

Jag hoppas att ni konfirmander, och ni andra med, ska ta den här tiden tillvara och söka det stora i det lilla. Nådens gåva.

Det stora i det lilla, ljuset i mörkret, det eviga livet mitt i döden.

Gud som blir människa och ger sig själv för oss. Inte för att han måste, utan för att han älskar oss. För att han älskar just dig. Den största av nådens gåvor. Och du kan välja att ta emot den eller låta bli.

För man kan aldrig göra sig förtjänt av någon annans kärlek. Man måste få den som en gåva. Av nåd.

Amen.