11/11 -11
0kommentarer
[VARNING: Följande inlägg är inte på något vis Långaryds församlings officiella linje, utan endast vad som rör sig i Petters huvud.]
Något i efterhand, en vecka eller så, och utan några bilder fick jag för mig att skriva en stump om vad som hände den 11/11 2011. Då firade KU lovsångsmässa i Ingebrekts kapell ("lillkyrkan" under läktaren i Unnaryd).
Vi var väl runt tjugo eller så; Kyrkans Unga, Anna-Karin, Sven och Kristin. Och så Rune som tittade in och var med.
Det var KU som hade förberett mässan - valt lovsånger, förberett förbönen litegrann.
Det var KU som genomförde mässan - läste texter, ledde förbönen. "Kyrkvärdade" helt enkelt.
Det var KU som firade mässa på KU:s vis.
Efteråt sa en glatt överraskad Rune: Så många de är! Och de sjunger ju!
Och i de orden ligger en både fantastisk och skrämmande sanning - ungdomar är inte ointresserade av kyrkan eller av tron, men ofta lägger kyrkan fälleben för sig själv eftersom hon inte förmår skilja på vad hon vill förmedla och hur hon förmedlar det.
För vad är det för en kyrka konfirmanderna möter för det mesta? De möter en kyrka där man sjunger hopplösr föråldrade texter (När använde du senast pluralböjningar som till exempel "gingo" och "låtom" i normal svenska? Nej, tänkte väl det, för de försvann ur skriftspråket på 1950-talet och ännu tidigare talspråket.) till femhundraåriga melodier. Och ännu mer skrämmande är att det skrivs nya texter till gamla melodier.
Låt oss titta närmre på de där melodierna från 1500-talet! Många av dem är skrivna av Luther, eller så har Luther gett text åt en 1500-talsmelodi som redan fanns. Det var nämligen så att Martin Luther till stor del ligger bakom det faktum att vi sjunger psalmer i våra gudstjänster. Reformationen sjöngs in i kyrkorna! Och det var inte till några särskilt högtidliga eller värdiga melodier, utan Luther satte kristen text på de visorna som var moderna då. Folk sjöng samma visor i kyrkan som på krogen, men med olika texter. Visorna hamnade inte i Psalmboken för att de höll en hög musikalisk och litterär klass, utan för att de var enkla och älskade.
Och så kan man fråga sig vilka psalmer den grånande skara som firar gudstjänst nu för tiden tycker bäst om. Jo, det är väckelsesångerna som det är bra "gung" i. Barnsligt enkla melodier med texter som är rakt på. För det är melodier som är på deras (eller kanske snarare deras föräldrars) vis. "Vanlig" musik från början av 1900-talet lät också på det viset. Väckelsesångerna hamnade inte i Psalmboken för att de höll en hög musikalisk och litterär klass, utan för att de är enkla och älskade.
Och det är kanske så att lovsånger som Ropa till Gud eller Du är en bön (703 respektive 762 i Den svenska psalmboken) håller särskilt hög musikalisk kvalitet, men de fyller psalmernas funktion med råge. Och den funktionen är att skapa en stämning där mötet med Gud blir lättare.
Det finns KU:are som älskar att sjunga lovsång. Det finns KU:are som gärna firar andakt och som har en mer personlig och genomtänkt kristen tro än många åttioåringar. Det är den fantastiska sanningen.
Men de KU:arna kommer inte till kyrkan särskilt ofta eftersom det är för mycket stå och sitta, fornsvenska, uråldriga melodier, gregorianik och för lite ljuständning och fräscha lovsånger. Till detta kommer det faktum att alldeles för många gudstjänster är på förmiddagen när en normal ungdom helst sover. Det är den skrämmande sanningen.
Vi kan inte förändra budskapet, det glada budskapet om att Gud blivit människa, dött för vår skull och sedan besegrat döden genom att uppstå, men hur vi förmedlar budskapet måste hela tiden hänge med tiden, så att inte en stelnad form står i vägen för det vi vill berätta.
När cellerna inte längre nybildas dör kroppen - en kyrka som inte förändras är en död, eller i alla fall dödsdömd, kyrka.
Jesus svarade: ”Följ mig och låt de döda begrava sina döda.” (Matteus 8:22)
Vi ska inte försöka hålla liv i traditioner för att man "alltid har gjort så" (eftersom det nästan aldrig är sant, ofta betyder det bara att den som säger det har gjort det hela sitt liv) utan istället skapa förutsättningar för nya generationer att möta Gud.
Jag hade tänkt bjuda er på min predikan från den fredagen också, men det blir nog för långt, så den finns HÄR istället.
Allt gott i Kristus!
Petter
Något i efterhand, en vecka eller så, och utan några bilder fick jag för mig att skriva en stump om vad som hände den 11/11 2011. Då firade KU lovsångsmässa i Ingebrekts kapell ("lillkyrkan" under läktaren i Unnaryd).
Vi var väl runt tjugo eller så; Kyrkans Unga, Anna-Karin, Sven och Kristin. Och så Rune som tittade in och var med.
Det var KU som hade förberett mässan - valt lovsånger, förberett förbönen litegrann.
Det var KU som genomförde mässan - läste texter, ledde förbönen. "Kyrkvärdade" helt enkelt.
Det var KU som firade mässa på KU:s vis.
Efteråt sa en glatt överraskad Rune: Så många de är! Och de sjunger ju!
Och i de orden ligger en både fantastisk och skrämmande sanning - ungdomar är inte ointresserade av kyrkan eller av tron, men ofta lägger kyrkan fälleben för sig själv eftersom hon inte förmår skilja på vad hon vill förmedla och hur hon förmedlar det.
För vad är det för en kyrka konfirmanderna möter för det mesta? De möter en kyrka där man sjunger hopplösr föråldrade texter (När använde du senast pluralböjningar som till exempel "gingo" och "låtom" i normal svenska? Nej, tänkte väl det, för de försvann ur skriftspråket på 1950-talet och ännu tidigare talspråket.) till femhundraåriga melodier. Och ännu mer skrämmande är att det skrivs nya texter till gamla melodier.
Låt oss titta närmre på de där melodierna från 1500-talet! Många av dem är skrivna av Luther, eller så har Luther gett text åt en 1500-talsmelodi som redan fanns. Det var nämligen så att Martin Luther till stor del ligger bakom det faktum att vi sjunger psalmer i våra gudstjänster. Reformationen sjöngs in i kyrkorna! Och det var inte till några särskilt högtidliga eller värdiga melodier, utan Luther satte kristen text på de visorna som var moderna då. Folk sjöng samma visor i kyrkan som på krogen, men med olika texter. Visorna hamnade inte i Psalmboken för att de höll en hög musikalisk och litterär klass, utan för att de var enkla och älskade.
Och så kan man fråga sig vilka psalmer den grånande skara som firar gudstjänst nu för tiden tycker bäst om. Jo, det är väckelsesångerna som det är bra "gung" i. Barnsligt enkla melodier med texter som är rakt på. För det är melodier som är på deras (eller kanske snarare deras föräldrars) vis. "Vanlig" musik från början av 1900-talet lät också på det viset. Väckelsesångerna hamnade inte i Psalmboken för att de höll en hög musikalisk och litterär klass, utan för att de är enkla och älskade.
Och det är kanske så att lovsånger som Ropa till Gud eller Du är en bön (703 respektive 762 i Den svenska psalmboken) håller särskilt hög musikalisk kvalitet, men de fyller psalmernas funktion med råge. Och den funktionen är att skapa en stämning där mötet med Gud blir lättare.
Det finns KU:are som älskar att sjunga lovsång. Det finns KU:are som gärna firar andakt och som har en mer personlig och genomtänkt kristen tro än många åttioåringar. Det är den fantastiska sanningen.
Men de KU:arna kommer inte till kyrkan särskilt ofta eftersom det är för mycket stå och sitta, fornsvenska, uråldriga melodier, gregorianik och för lite ljuständning och fräscha lovsånger. Till detta kommer det faktum att alldeles för många gudstjänster är på förmiddagen när en normal ungdom helst sover. Det är den skrämmande sanningen.
Vi kan inte förändra budskapet, det glada budskapet om att Gud blivit människa, dött för vår skull och sedan besegrat döden genom att uppstå, men hur vi förmedlar budskapet måste hela tiden hänge med tiden, så att inte en stelnad form står i vägen för det vi vill berätta.
När cellerna inte längre nybildas dör kroppen - en kyrka som inte förändras är en död, eller i alla fall dödsdömd, kyrka.
Jesus svarade: ”Följ mig och låt de döda begrava sina döda.” (Matteus 8:22)
Vi ska inte försöka hålla liv i traditioner för att man "alltid har gjort så" (eftersom det nästan aldrig är sant, ofta betyder det bara att den som säger det har gjort det hela sitt liv) utan istället skapa förutsättningar för nya generationer att möta Gud.
Jag hade tänkt bjuda er på min predikan från den fredagen också, men det blir nog för långt, så den finns HÄR istället.
Allt gott i Kristus!
Petter
Kommentera