Predikan från julnatten

0kommentarer

Det blev tyvärr inga bilder från julnattens båda gudstjänster. Det är inte alltid kameran kommer med och speciellt inte när gudstjänsterna är på så "speciella" tider som under julen. Här nedan följer i alla fall min predikan från julnattsgudstjänsten i Landeryd. Och HÄR hittar du blogginlägget som nämns i predikan.

God fortsättning på Julen!
Petter



                                                       



Predikan: Julnatten den 24 december 2011 i Landeryds kyrka Predikotext: Lukas 2:1-20

Så har vi ännu en julnatt samlats i Landeryds kyrka. Trötta efter en lång och förhoppningsvis glad dag. Juljäkten är över och vi är lite jästa av julskinka, jansson och julmust. Kanske en och annan julsnaps också. Lite lagom sömniga sådär, som herdarna på ängen utanför Betlehem.

Och än en gång får vi höra samma budskap som de, även om jag kanske inte är lika imponerande som en änglahär. Än en gång möts vi av samma budskap som i snart två tusen år förmedlats världen över. Orden som här i vår församling har lästs varje jul i säkert tusen år: ”Var inte rädda. Jag bär bud till er om en stor glädje, en glädje för hela folket. I dag har en frälsare fötts åt er i Davids stad, han är Messias, Herren.” (Luk 2:10-11)

Nu vet jag att det inte är alla av er som sitter här i kyrkan ikväll som tror på det där. Det finns de som tänker att Bibeln är en skickligt hopdiktad saga. Och jag ska villigt erkänna att delar av Bibeln är sagor, men inte Nya Testamentet, inte breven och inte evangelierna. Och även i sagor kan det finnas stora sanningar.

Jag vet också att många av er som är här ikväll säger att ni inte tror på Gud, men på ett Något. En Någon. En Ordning. Ett Ursprung. En högre makt. En god kraft som genomsyrar Universum.

Under de första årtiondena efter att Jesus dött och uppstått i Jerusalem reste Paulus runt i östra Medelhavet och spred tron. Han kom till Athen och såg att det, bland altare åt Zeus, Apollon och Afrodite, fanns ett åt en okänd gud. Så sa han till athenarna ”Det som ni alltså dyrkar utan att känna till, det är vad jag förkunnar för er.” (Apg 17:23) Och jag säger samma sak till er: Det är ju om det här vi pratar och alltid har pratat! Om alltings ursprung. Om Ordningen, den högre makten. Den goda kraften som genomsyrar allt. Och vi kallar honom Gud.

Johannes inleder sitt evangelium såhär:
”I begynnelsen fanns Ordet, och Ordet fanns hos Gud, och Ordet var Gud. Det fanns i begynnelsen hos Gud. Allt blev till genom det, och utan det blev ingenting till av allt som finns till. I Ordet var liv, och livet var människornas ljus. Och ljuset lyser i mörkret, och mörkret har inte övervunnit det.” (Joh 1:1-5)

Det vi kallar ”Ordet” i våra svenska biblar heter Logos i den grekiska grundtexten. Det ordet rymmer så mycket mer än vad ordet ”Ordet” gör. Logos används för universums ordning. För ursprunget. För den högre makten. Den goda kraften som genomsyrar allt.

Den högre makt som vi anar, det är den Gud som vi pratar om i kyrkan.

Och så fortsätter Johannes:

Och Ordet blev människa och bodde bland oss, och vi såg hans härlighet, en härlighet som den ende sonen får av sin fader, och han var fylld av nåd och sanning. […N]åden och sanningen har kommit genom Jesus Kristus. Ingen har någonsin sett Gud. Den ende sonen, själv gud och alltid nära Fadern, han har förklarat honom för oss. (Joh 1:14, 17b-18)

Och det är det stora glädjebudskapet, det stora evangeliet, på julnatten – att Gud har blivit människa för att komma oss nära. Den Gud som ingen någonsin sett blev en av oss. Så Gud sin kärlek för all världen visar.

Han som är så oändligt mycket större än vad våra hjärnor över huvud taget kan ta in och greppa blir ett litet barn som ligger lindat i en krubba. Något som vi kan förstå. Han som har skapat allt tar plats i Skapelsen. Han som är evig går in i tiden. Därför att han vill att vi ska lära känna honom. Så Gud sin kärlek för all världen visar.

Och därför ber jag er att göra som herdarna när änglarna farit ifrån oss upp till himlen – se efter själva! För i och med att Gud blir människa och går in i historien lämnar han också spår efter sig. Med samma metoder som vi använt för att få reda på allt det andra vi vet om historien kan vi veta saker om Jesus.

Det var så det började för mig en gång. Jag bestämde mig för att själv ta reda vad man kan veta om Jesus – och se: allt var så som det hade sagts mig.

Jag upptäckte att tron inte behöver bygga på en massa lösa antaganden eller god vilja. Man kan på god och vetenskaplig grund vara kristen. Avfärda inte det budskap som möter er ikväll och som mött milliarder människor genom historien, som sagor och vidskepelse utan undersök det själva! Gå själva och se efter! Det finns många vägar till Betlehem.

På församlingens blogg – langaryd.blogg.se – finns en sammanfattning av det vi kan veta om Jesus. Jag ska posta om inlägget, så att det hamnar långt upp om ni vill läsa det. Vi har pratat lite smått om att ha en grundkurs i kristen tro också. Håll utkik efter den! Den kommer bli jättebra! Och så finns det böcker förstås. Den här boken till exempel, Fallet Jesus. Den har betytt mycket för mig. Den gav mig insikten att vi faktiskt kan veta en hel del om Jesus. Och nu när jag läser religionsvetenskap och historia på högskolan blir det hela tiden ännu tydligare.

För jag tror att det är så att om ni bara tar del av det man faktiskt kan vet, om ni med öppna ögon och öppna hjärtan närmar er historiens Jesus, så kommer ni att upptäcka samma sak som herdarna: allt är så som det har sagts er.

”När [herdarna] hade sett [barnet] berättade de vad som hade sagts till dem om detta barn. Alla som hörde det häpnade över vad herdarna sade. Maria tog allt detta till sitt hjärta och begrundade det. Och herdarna vände tillbaka och prisade Gud för vad de hade fått höra och se” (Luk 2:17-20a)

Så vandrade herdarna hemåt, ut ur historien, och återgick till sin vardag. Lade sig sömniga att sova bland fåren. Eller gjorde de det? Det står ju faktiskt att de berättade om det de varit med om och att alla häpnade. Det står att de prisade Gud.

Jag tror faktiskt inte att livet kan bli sig riktigt likt om man har mött Gud och förstått att man gjort det. För mig är det helt enkelt så att jag inte kan låta bli att dela med mig av det fantastiska som jag och många andra har upptäckt. Det är därför jag står här ikväll. Det är därför jag är konfirmandledare. Det är därför jag lägger tid på att sitta i kyrkorådet. Och det är därför jag bär ett kors runt min hals. (Inte alltid det här stora, men alltid ett litet i silver.) Har man mött Gud stakas en ny väg ut i livet. Det är allas uppgift att göra som herdarna och berätta om sitt möte med Gud. Allas uppgift att prisa Gud.

Ängeln sade till dem: ”Var inte rädda. Jag bär bud till er om en stor glädje, en glädje för hela folket. I dag har en frälsare fötts åt er i Davids stad, han är Messias, Herren.”

När änglarna hade farit ifrån dem upp till himlen sade herdarna till varandra: ”Låt oss gå in till Betlehem och se det som har hänt och som Herren har låtit oss veta.” De skyndade i väg och fann Maria och Josef och det nyfödda barnet som låg i krubban. När de hade sett det berättade de vad som hade sagts till dem om detta barn. Alla som hörde det häpnade över vad herdarna sade. Maria tog allt detta till sitt hjärta och begrundade det. Och herdarna vände tillbaka och prisade och lovade Gud för vad de hade fått höra och se: allt var så som det hade sagts dem. (Luk 2:10-11, 15-20)

Vi är väl kanske halvvägs genom vår julnattsgudstjänst, men om en halvtimme är ljusen släckta, änglasången tystnad och änglarna har färdats hem. Inte till himmelen kanske, men till Nissaryd eller var de nu kan tänkas komma från. Allt är åter stilla.

Herdarna kunde somnat om där bland fåren, men istället begav de sig in till Betlehem och blev, näst Maria och Josef, de första att möta det nyfödda barnet som är Gud. Så Gud sin kärlek för all världen visar. O, kom låt oss tillbedja!

När juldagsmorgon glimmar
, eller fram på eftermiddagen för oss som ska på julottan, kanske nån gång i mellandagarna, gå då till stallet. Lyssna på änglarnas budskap. Låt inte den här natten bli något som var fint, men som sedan glömdes bort. Somna inte om bland de andra fårskallarna, utan ta reda på om det stämmer!

Och se: allt är så som det har sagts oss.

Amen.



Kommentera

Publiceras ej